Att byggbolag engagerar sig i samhällsproblemen och miljöarbetet ska inte uppfattas som välgörenhet. CSR är en investering på lång sikt. Avsaknad av långsiktigt miljötänkande undergräver förtroendet för bolagens affärsmässiga trovärdighet. Det är med andra ord väsentligt att inte se CSR som en riskhantering utan som en långsiktig affärsmöjlighet. Bostadskunder tillsammans med privata och offentliga beställare är de som föder byggbolagen. Den senaste tidens förflyttning från materiella till immateriella värden har medfört att framför allt de större beställarna och kommunerna börjat ta en allt större hänsyn till även sociala värden som ingår i CSR.

Ett negativt socialt- eller miljöansvar i leverantörs- eller underentreprenörledet kan få direkt allvarliga konsekvenser för beställaren. Svart arbetskraft och arbetsmiljörisker är negativa exempel. Arbetsplatsolyckor är ett annat. Att i samband med nya byggprojekt erbjuda lärnings- och praktikplatser åt arbetslösa ungdomar kopplade till lokalsamhället är positiva exempel. Ett annat exempel på socialt ansvarstagande i ett internationellt perspektiv är att Veidekke sponsrar tjejfotbollen i Sydafrika i ett samarbete med det damallsvenska fotbollslaget, LdB FC i Malmö. Med fotbollen som verktyg arbetar LdB FC för att stärka tjejernas själförtroende, självkänsla i Sydafrika och därmed ställning i samhället. Detta i en region av Sydafrika där HIV och Aids är ett väldigt stort problem. Ett exempel på ett miljömässigt ansvarstagande är miljömärkning enligt Svanens kriterier för att skapa en trygg och bra inomhusmiljö med låga energibehov för bostadskonsumenten i flerbostadshus. Veidekke är sedan 2011 ett Svanenmärkt bygg- och bostadsutvecklingsbolag i Sverige enligt kraven från Miljömärkning Sverige AB.
Utan personalens och ledningens engagemang går det inte att genomföra CSR-arbetet. Därför är en viktig trovärdighetsaspekt att CSR-frågorna måste in i både ledningsgrupperna och styrelserummen samt ingå i företagens långsiktiga mål och affärsplaner. Ledningen med VD i spetsen måste vara tydlig i sitt interna ställningstagande och i sin kommunikation för att få acceptans hos medarbetarna. En konsumentundersökning som är gjord i 24 länder och totalt omfattar 17 000 konsumenter visar att cirka 80 procent av konsumenterna anser att företag aktivt bör bidra till bättre arbetsförhållanden för de människor som lever och jobbar där, skydda miljön och främja samhällsutvecklingen. Det anses redan i dag som ett självklart hygienkrav. Ett byggbolag måste således uppvisa minimikrav vad gäller socialt ansvar, miljöansvar med minskade utsläpp av växthusgaser och samhällsansvar för att långsiktigt kunna verka i ett samhälle. Detta ansvar kan inte längre enbart åligga skattebetalarna via stat och kommun. Byggbranschen måste medverka till detta ansvar.

Vi får hoppas att den studie som nationalekonomen Michael Hoel bedrivit och som ingår i expertgruppen för miljöstudier (EMS), som sorterar under finansdepartementet, inte blir vägledande för hur den framtida miljöpolitiken kommer att bedrivas av regeringen.
Det är dags att tänka om, även för ekonomer som Michael Hoel, så att vi inte hamnar i ett moment 22. När får vi en ny generation ekonomer som förstår att våra begränsade resurser är basen för vår välfärd och måste ingå i ekonomiska balansräkningar? Netto nationalprodukt (NNP) skulle bättre beskriva verkligheten. ”Skulle stenåldersbarnen lytt sina föräldrar skulle vi vara kvar i stenåldern” (Red topp i DN). Alltför många ekonomer lever tyvärr fortfarande kvar i stenåldern, tiden är emellertid sanningens bästa vän.

Det måste också vara besvärande för Näringsdepartementet att man i sin remiss hänvisar till Boverkets kostnadskonsekvensanalys för nya BBR 19. Boverket har redovisat att deras eget förslag för nya BBR inte är fastighetsekonomiskt lönsamt. Boverkets slutsatser överensstämmer inte med branschens erfarenheter. För bostäder med någon form av värmeåtervinning uppnås alltid en lägre nivå än 90 kWh per m2 i klimatzon III. Flera bostadsbolag ställer krav på 75 kWh/m2. Byggindustrin borde rimligtvis besitta en större erfarenhet av fastighetsekonomi än Boverket i dessa frågor.

Primärenergifaktorer måste införas
Primärenergifaktorer är nödvändiga att ingå för olika energitillförselalternativ eftersom tillförd energi enligt EU-direktivet ska vara närproducerad och förnybar. Primärenergifaktorer är ett sätt att kvaltetsvärdera olika enerislag från ax till limpa (exergi). Följdaktningen är det viktigt att dessa även ingår som en del i de nationella byggreglerna i BBR. Boverket anser emellertid att byggreglerna inte ska ta hänsyn till energitillförselfrågorna. Danmark har redan infört primärenergifaktorer och Finland kommer att införa detta under 2012. Det är uppseendeväckande med dagens klimatdiskussion att Boverket som statlig myndighet inte själva driver denna fråga. Primärenergifaktorer kan mycket väl inrymmas i tolkningen av regeringens regleringsbrev. Boverkets attityd och därigenom regeringens hållning korresponderar också dåligt med Nordiska ministerrådets strävan att de nordiska länderna ska arbeta för enhetliga nordiska byggregler. En rimlig primärenergifaktor för el bör ligga kring 2,5 och för fjärrvärme 1,0. Branschorganisationerna Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme är eniga om dessa primärenergifaktorer. Det är även Energieffektiviseringsutredningens (SOU 2008:110) utgångspunkt i en rapport som beställts och tidigare överlämnats till regeringen.

Gemensamt sätt att redovisa växthusgaser
Ett gemensamt sätt att beräkna utsläppskvoter av framförallt koldioxid för el är nödvändigt. I dag redovisar både byggbolag, förvaltande bolag och även vissa kommuner sina utsläpp av koldioxid för produktion och drift på ett sätt som passar dem bäst i sina årsredovisningar. Bygg- och fasighetsbolag och kommuner använder ofta nordisk elmix och ibland svensk elmix i sina redovisningar med risk för att samma el dubbelbokförs flera gånger. I egentlig mening har vi ingen svensk eller nordisk el på marginalen. Elnätet är i dag av trygghets- och funktionsskäl sammankopplat med kontinenten även om det ännu finns kvar flaskhalsar som begränsar överföringen. Det väsentliga är inte att nå ett strikt vetenskapligt enhetligt beräkningssätt utan det viktiga är att alla ur rättvisesynpunkt redovisar på ett likartat sätt. Detta borde också vara ett självklart konsumentkrav. Bilindustrin har t ex redovisat sina utsläpp av koldioxid på ett gemensamt sätt i decennier. Frågan är komplicerad men just av detta skäl är det extra betydelsefullt att regeringen ger i uppdrag till Boverket eller Energimyndigheten att ta fram gemensamma riktlinjer innan beslut tas om ”Nära nollenergibyggnader”.

Konklusion
Det ska bli intressant att se om Näringsdepartementet i sin kommande proposition om ”Nära nollenergibyggnader” kommer att anamma den i stort sätt samfällda kritiken från både det privata näringslivet och ett flertal intresseorganisationer. Oftast är den allmänna uppfattningen att det är näringslivet som tycker att regeringens miljökrav är alltför stränga. I detta fall anser det privata näringslivet att regeringens miljöambitioner är för låga.

Byggbranschen måste visa att de kan driva och vara ledande i miljö- och hållbarhetsfrågorna och vara en ledtjäna för övriga branscher. Moraliskt är byggbranschen förpliktade att göra vad som är rätt och rättvist även om lagen strikt inte kräver detta. Medarbetarinvolvering är en förutsättning för ett trovärdigt miljö- och hållbarhetsarbete. Denna process pågår framgångsrikt inom Veidekke. Det är medarbetarna är motorn i miljöarbetet. Medarbetarna kan verksamheten och det är från dessa som många idéer och förslag till miljöförbättringar kommer. Medarbetarna ska vara bolagets ambassadörer och därigenom visa att miljöarbetet är förankrat i hela sin organisation. Ledningen ska ansvara för att det sker en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad och insikt inom miljö- och hållbarhetsarbetet. Ett företag med tydlig och trovärdig miljö- och hållbarhetsprofil har idag lättare att behålla och rekrytera nya unga medarbetare. Dagens ungdomar har vuxit upp med miljöfrågorna i sin vardag på ett helt annat sett en tidigare generationer och undviker därför att arbeta i företag eller branscher med negativ miljöpåverkan.

Trovärdighet i miljö- och hållbarhetsarbetet kräver ett helhjärtat engagemang och tydlighet från styrelse och ledning. Man måste i ord och handling visa att man menar allvar. Då kan man möta engagemanget från medarbetare, underentreprenörer och materialleverantörer. Man måste vara konsekvent i miljöarbetet. Man kan inte vara miljömedveten i en del av verksamheten samtidigt som man struntar i en annan och ändå vara trovärdig. Trovärdigheten kräver också helhetssyn. Miljöfrågan skär genom hela verksamheten och berör såväl affärsutveckling, projektering, inköp, produktion, försäljning och förvaltning. För att lyckas i fungerar egen målstyrning betydligt bättre än lagkrav.

En framgångsrik verksamhet har miljösamordnare som kan stödja såväl enskilda medarbetare som grupper i deras miljöarbete. Den tiden är förbi där den gamla tidens miljöchef ensam stod som ansvarig och som man bekvämt kunde falla tillbaka på eller referera till. Miljöarbetet får bland medarbetarna inte uppfattas eller utnyttjas som en administrativ pålaga eller belastning. Då är risken för ett misslyckande uppenbar och framförallt så har kommunikationen misslyckats. Små felsteg riskerar att undergräva både den externa som den interna trovärdigheten, misstag som kan bli förödande för varumärket och som kan vara svåra att reparera. Fokus måste inriktas på affärsmöjligheterna. Det vill säga visa att det går att tjäna pengar på ett bra miljö- och hållbarhetsarbete. En viktig framgångsfaktor i miljöarbetet är att visa att det går uppnå en god projektekonomi.

En annan viktig trovärdighetsaspekt är att miljö- och hållbarhetsfrågan måste in i både styrelserummen och i ledningsgrupperna i bolagen. Miljöfrågan måste vara en stående punkt på dagordningen. Det är alltid enklare att städa trappan uppifrån! Fler och fler samhällssektorer driver miljö- hållbarhetskraven nedåt i leverantörskedjorna och miljön är därmed en viktig konkurrensfråga. Klimatmålen måste ses som ett samhällsekonomiskt ställningstagande och är därför ett strategiskt affärsmål. Känner inte medarbetarna ett tydligt ställningstagande från ledningen så riskerar miljöarbetet att tappa sin trovärdighet. Att inte våga ta beslut är också ett ställningstagande.

Beslut kommer sannolikt att tas av kommunfullmäktige i slutet på januari 2012. Andelen energi enbart för uppvärmning blir då så låg som cirka 20 kWh/m2. Hushållsel ligger i dag på 25-30 kWh/m2 det vill säga ofta på högre nivå än uppvärmningen. Energimyndighetens förslag på svensk tolkning av EU:s direktiv med ”Nära Nollenergibyggnader” hade som mål att 55 kWh/m2 skulle gälla för flerbostadshus från 2021. Förslaget kommer sannolikt inte att tas av regeringen. Regeringen kommer istället med en proposition våren 2012 där direktivet i stället kommer att kopplas till Boverkets byggregler som grund för den svenska tolkningen av EU-direktivet. Motivet från Boverket är att förslaget från Energimyndigheten inte är fastighetsekonomiskt relevant. Regeringens förslag kommer nog att vecka en hel del debatt. Intressant i sammanhanget är att den totala energianvändningen exklusive hushållsel redan i dag ligger på cirka 80 kWh/m2 för nyproducerade flerbostadshus i klimatzon III, det vill säga redan lägre än gällande lagkrav. Men vi i byggbranschen förstår oss nog inte på fastighetsekonomi om man ska tolka Boverket rätt.

Även Sverige har ett globalt ansvar för att minska CO2-utsläppen
För att minska CO2-utsläppen måste i första hand elhushållning prioriteras. Att minska både hushålls- och driftelen har därför en stor betydelse även i ett globalt perspektiv. Vi får inte inlåta oss i någon form av koldioxidprotektionism i Sverige som t ex Boverket gör i sin rapport 2011:34 till regeringen. De skriver att när eluppvärmd byggnad värms med en effektiv värmepump så använder det eluppvärmda huset ur ett ”svenskt perspektiv” mer förnybar energi än den fjärrvärmevärmda byggnaden. Allt är med andra ord bra med vår egen ”svenska CO2-fria el” så vi kan därför strunta i andra länder och deras utsläpp. Vi har ingen ”svensk el”. Det svenska elnätet är sammankopplat med kontinenten. Koldioxiden bryr sig som bekant inte om hur Sveriges gränser sattes efter freden med Ryssland 1809. Boverket kan inte ställa sig vid sidan om klimatfrågan. Det vore märkligt att om Sverige med sin historia av internationellt engagemang skulle strunta i de globala klimatproblemen genom att en svenskt statlig myndighet talar om ”svensk el”. Vi får hoppas att regeringen är kloka nog att även se det globala perspektivet. I sammanhanget vore det också klädsamt om Boverket och Energimyndigheten kunde ha en bättre samsyn i dessa frågor som berör förnybara energikällor i bebyggelsen och tolkningen av EU-direktivet för ”Nära Nollenergibyggnader”.

Utmaningen blir nu att införa pedagogisk informationsteknik ur ett konsumentperspektiv som stimulerar till ett ändrat beteende med en minskad förbrukning av hushållsel. Information om den egna förbrukningen måste redovisas både i kronor och kWh samtidigt som man kan se genomsnittsförbrukningen av hela flerbostadsfastigheten. På detta sätt får man information om den egna energianvändningen är hög eller låg. Den största sparpotentialen finns naturligtvis inom det befintliga bostadsbeståndet där tyvärr projektekonomin är den stora och svåra akilleshälen och därmed det största hindret. Men att inte göra någonting åt den befintliga bebyggelsen är den största kapitalförstöringen. Att minska hushållselen både för befintlig- och nybebyggelse är emellertid tekniskt möjlig redan i dag till rimlig kostnad och utan att komforten behöver sänkas. Skulle hushållen kunna minska sin el på marginalen med 340 kWh per lägenhet och år (motsvarande 15 procent) i det befintliga flerbostadshusbeståndet genom effektivare teknik och informationsteknologi skulle försiktigt beräknat utsläppen av CO2 kunna minska med 270 000 ton per år i Sverige. Det motsvarar vad 180 000 personbilar årligen släpper ut på 1000 mils körning.

Fjärrvärmemonopolet minskar möjligheter till eleffektivisering
Så länge monopolsituationen och prissättningen för miljövänlig fjärrvärme kvarstår är risken stor att allt fler bergvärmeanläggningar kommer att installeras inom fjärrvärmeområden. Ett framtida allvarligt problem är att fjärrvärmebolagen i kraft av sin monopolställning inte vill dra fram fjärrvärme till områden med låg energitäthet till exempel gruppbebyggda småhusområden på grund av bolagens alltför kortsiktiga lönsamhetskrav. Hade detta synsätt tidigare varit vägledande skulle inte fjärrvärmeutbyggnaden i Sverige varit vad den är i dag. Alternativet blir då eluppvärmda byggnader med effektiva värmepumpar d v s helt mot önskad utveckling även om inte Boverket har den uppfattningen. Fjärrvärmebolagen måste börja med lågtemperateknik där Västerås stad genom Mälarenergi AB varit föregångare. Det ska bli intressant att följa hur energibolagens synsätt kommer att rimma med EU-direktivet för Nära Nollenergibyggnader, där kravet är att energitillförseln till nya bostadshus ska vara förnybar och närproducerad.

För 2010 registrerades de högsta utsläppstalen av koldioxid (CO2) sedan mätningarna började. För 2011 kommer sannolikt inte utsläppen av koldioxid att öka. Detta beror inte på att omvärlden blivit mera miljömedveten eller att man försökt att följa tidigare avtal utan orsaken är den ekonomiska krisen. I Kina ökar utsläppen och de är nu världens största energikonsument. Landet svarade 2010 för drygt 20 procent av världens totala energianvändning, något större andel än USA. Men egentligen talar vi inte om energi, utan om nästa generationers framtida välfärd. Det som händer nu är att vi återigen skjuter de globala klimatproblemen framför oss. Risken är därför uppenbar att vi kommer att få en global temperaturhöjning över två grader. Sannolikheten att är ytterst liten att kommande avtal räcker för att jordens medeltemperatur inte ska öka med mer än två grader. Vi är i dag troligtvis redan intecknade för en två graders global ökning av jordens medeltemperatur trots” succén” i Durban. Planeten jorden kan nu inte längre absorbera mera koldioxid. Alla investeringar som görs efter 2017 måste enligt forskarna vara nollutsläpp. Detta korresponderar inte med ett nytt avtal ska nu börja gälla från 2020!

Protektionismen som präglar både stater och branscher inte minst under rådande lågkonjunktur och finanskris bidrar till att det är svårt att nå enighet. Det är bekvämt framförallt för politiker att ta till populistiska markeringar där man begränsar sitt politiska buskap till att enbart gälla innanför sin nations gränser. Men koldioxidgaserna struntar som bekant i alla nationsgränser. Industriländerna har under cirka hundra år släppt ut ofantliga mängder koldioxid. Utvecklingsländerna vill naturligtvis uppnå samma levnadsstandard som industriländerna. Med vilken rätt kan vi då fortsätta med att hindra detta? Självklart måste vi exportera den absolut senaste tekniken till utvecklingsländerna så att även de kan och ska minska sina utsläpp av koldioxid. Med det största ansvaret i ett historiskt perspektiv har industriländerna. Något ansvar för kommande generationer är ett flertal av industriländerna tydligen inte beredda att ta. Människan är märkligt nog det enda av däggdjuren som utnyttjar sin intelligens till att självdestruktivt förstöra för sina egna livsbetingelser.

Den största framgången från klimatmötet i Durban var trots allt att inte förhandlingarna helt kollapsade. Sveriges miljöminister Lena Ek tycker att kompromissernas kompromiss är helt ”underbar”. Detta visar enbart vilka låga förväntningar hon hade. Är det inte fel ministrar som representerar de olika länderna? Har miljöministrarna den ställningsfullmakt och interna ställning som är nödvändig? Borde det inte för Sveriges del vara finansministern som skulle ha denna roll!

Det råder i dag en stor misstro och brist på förtroende från de fattiga länderna. Industriländerna (I-länderna) kräver att de rikaste av utvecklingsländerna (U-länderna) även ska ta ett ansvar trots att dessa inte skapat de globala klimatproblemen. En av de mest kända konfliktpunkterna är var pengarna ska tas ifrån. I-länderna har lovat att utöver biståndsmedel tillföra så kallad ”fast track-pengar” som ett kortsiktigtbistånd fram till 2013. Sverige tillhör de länder där biståndsprojekt dubbelräknas och påstås vara klimatfinansiering. U-länderna drabbas alltid värst. Av alla dödsoffer som inträffat på grund av extremt väder sedan 1970 har 95 procent drabbat u-länderna. I-länderna har historiskt det största ansvaret. Det som är oroande är att utvecklingen hela tiden går år fel håll. För 2010 registrerades de högsta utsläppstalen av koldioxid (CO2) sedan mätningarna började. Att notera är att Kina nu är världens största energikonsument. Landet svarade 2010 för drygt 20 procent av världens totala energianvändning. USA:s andel är 19 procent. Vi är i sannolikt redan i dag intecknade för en två graders global ökning av jordens medeltemperatur. Planeten jorden kan nu inte längre absorbera mera koldioxid.

Vad gör då Sverige – vita certifikat?
Vita certifikat är ett exempel som föreslås av EU- kommissionen som en del av klimatarbetet. Vita certifikat ”tvingar” energibolagen att uppnå en viss schematisk årlig energibesparingskvot. Energileverantörerna åläggs att minska sina kunders energianvändning som motsvarar 1,5 procent av sin årliga volymförsäljning. Efterfrågan på vita certifikat skapas genom att kvotpliktiga aktörer blir skyldiga att inneha en viss mängd certifikat som motsvarar det beting de ålagts. Åtgärderna ska finansieras genom att kundkollektivet via energinotan får betala även för dem där inga åtgärder vidtas. Systemet är redan infört i Storbritannien där slutkunden får betala cirka 45 euro per år. Systemet är i sin nuvarande utformning knappast lämpligt för svenska förhållanden. Vita certifikat riskerar även att överlappa både energiskatter och bidrag. Även Energimyndigheten är tveksam till EU:s förslag och menar att det är svårt att sätta ett pris på ett certifikat eftersom varje åtgärd kan ge olika energibesparing beroende av vilka andra åtgärder som vidtagits. Det är också en fråga om rättvisa för de som varit ambitiösa och gått före med åtgärder. Det handlar också om att vidta kloka åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. El-effektivisering måste prioriteras framför åtgärder som att t ex tilläggsisolera en fastighet som får värme via miljövänlig fjärrvärme med en energimix av i huvudsak biobränslen. Vita certifikat tar inte heller direkt hänsyn till kvaliteten på energin (exergi). Med den framgångsrika svenska miljövänliga fjärrvärmen och utbyggnaden av kraftvärme baserat på biobränsle är det tveksamt om vita certifikat i sin nuvarande utformning passar in i det svenska energisystemet. Att vi sedan har ett omdiskuterat och tvivelaktigt monopolsystem på fjärrvärme är en annan historia i detta sammanhang.

Prioritera teknik som kan förändra människors beteende
FN:s klimatpanel anser att beteendeförändringar är nödvändiga, framförallt hos i-länderna. Teknik för att ändra människors beteende kan ge lika stora besparingar som vita certifikat. För att den vanliga konsumenten i Sverige ska finna det meningsfullt att hushålla med sin egen energi krävs det energifakturor som är lätta att förstå och där hushållningsåtgärder ger tydliga effekter direkt i plånboken. Tidigare fick man en elräkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två räkningar (kraft och nät) som ofta är svårtolkade. Man frågar sig varför komplicera på detta sätt.? Det rimliga vore ta bort alla fasta kostnader och att i stället ha en helt rörlig kostnad som även täcker in underhåll och förvaltning av nätet. Det finns inga annan sektor som har denna uppdelning. När vi handlar konsumentvaror är det ett pris och till exempel inget påslag för transporter. När man tankar sin bil så är det en helt rörlig kostnad. En helt rörlig kostnad ökar direkt incitamenten för både investeringar och effektiviseringar hos brukaren där hushållningens effekter syns direkt i plånboken. En faktura bör innehålla uppgifter om kundens el- och varmvattenförbrukning både i kilowattimmar och i kronor samt en uppgift om husets medelförbrukning. Kunden får på detta sätt en uppfattning om hans energianvändning är låg eller hög. Naturligtvis blir det alltid avvikelser beroende på familjesammansättning och lägenhetsstorlek. Tekniken finns redan tillgänglig. Dessa hushållningsåtgärder kan göras till relativt låga kostnader som med fördel även kan omfatta hela det befintliga bostadsbeståndet. Här har energibolagen ett stort ansvar. Att gå in och titta på webben är möjligt redan i dag. Men det är ytterst få som är intresserade eller tar sig tid till detta. Huvuddelen av konsumenterna reagerar först är när det är dags att betala sin energiräkning. Fortfarande är det emellertid priset på energin eller koldioxidavgifter som är de viktigaste styrmedlen för energihushållning.

Det svenska fjärrvärmemonopolet kan komma att utgöra ett hot mot hur EU kommer att tolka den svenska fjärrvärmen. Förutom prisfrågan är kanske det allvarligaste att monopolet innebär att energibolagen helt själva avgör var fjärrvärme ska installeras. Nära Nollenergibyggnader innebär mycket låga uppvärmnings- och varmvattenbehov på cirka 40 kWh/m2. Det låga behovet av värme och varmvatten innebär att värmetätheten blir låg och att energibolagen därmed finner det olönsamt att dra fram fjärrvärme till nyuppförda bostadsområden. Företagsekonomiskt kortsiktigt tänkande (i detta fall 10 år) går här före ett globalt miljömässigt långsiktigt ansvar. För stora infrastruktursatsningar, som fjärrvärmen utgör, är ett 10 års-perspektiv helt oacceptabelt. När kommunerna tidigare i huvudsak ansvarade och var ägare av fjärrvärmen, förelåg ett helt annat långsiktigt ansvarsfullt tänkande. Stockolms stad hade sannolikt inte sålt av 90 procent av fjärrvärmen till Fortum om man hade kunnat förutsäga vilka konsekvenserna hade blivit. Risken är stor att vi i nya bostadsområden kommer att låsa in oss i ett elberoende där nya effektiva och ekonomiskt lönsamma bergvärmepumpar kommer att installeras där fjärrvärme annars vore självklar. Detta kan påverka EU:s ställningstagande.
Att uppfylla kravet på 55 kWh/m2 A temp (värme, varmvatten och fastighetsel) är tekniskt möjligt men svårt ekonomiskt inom fjärrvärmeområden. Vi måste också betänka att Sverige är ett långt land med olika klimatzoner. Det gäller även zon III för södra delen av Sverige. Skillnaden i uppvärmningsbehov mellan Malmö/Lund och Stockholm är 5-7 kWh/m2 A temp, det vill säga mer än 20 procent av uppvärmningsbehovet. Nya el-direktiv från EU avseende ecodesign innebär krav på kraftigt minskade elbehov från belysning, vitvaror och andra elprodukter såsom TV, video och datorer. Även nya EU-restriktioner för standby-el kommer att påverka. Eftersom huvuddelen av elenergin, cirka 70 procent omvandlas till värme som kan nyttiggöras under uppvärmningssäsongen så kommer det minskade elbehovet nu att öka uppvärmningsbehovet. Beräkningsmässigt är denna andel cirka 3 kWh/m2 A temp vilket är mycket på marginalen vid så låga uppvärmningsbehov som 20 kWh/m2 A temp. Att understiga 55 kWh/m2 A temp enbart med miljövänlig fjärrvärme blir tekniskt- och ekonomiskt svårt med rimlig finansiering med en kalkylränta på 4-5 procent. I Stockholms klimatzon krävs sannolikt tillsats med solvärme för varmvatten. Fördelen är att solvärmen kan utnyttjas effektivt under sommarhalvåret. Nackdelen förutom ekonomin är att i Stockholm stad utgör sopförbränning en viktig värmeandel inom fjärrvärmesystemet. Sopförbränningen är lika stor året om. Detta kan som konsekvens bli att man tvingas kyla bort värmen under sommarhalvåret från sopförbränning vid en storskalig användning av solvärme. Teknik att lagra värme från sopförbränning från sommar till vinter bör därför studeras. Man måste alltid se till de lokala förutsättningarna och i ett systemperspektiv.
Vi måste skilja på el och miljövänlig fjärrvärme och inte slå ihop energin i ett isolerat gemensamt paket. Det är stor skillnad i utsläpp av växthusgaser beroende på vilket energislag man använder. Fjärrvärmebolagens monopolsituation och prissättning gör dock att allt fler bostadsbolag av ekonomiska skäl föredrar att installera bergvärme i stället för miljövänlig fjärrvärme inom redan befintliga fjärrvärmeområden. Utanför fjärrvärmeområden är bergvärme självklart en utmärkt lösning som sparar el för hus med elvärme. Eldrivna värmepumpar ger ökade utsläpp av koldioxid medan miljövänlig fjärrvärme baserad på bioenergi minskar utsläppen. Kraven i Stockholm Miljöprogram riskerar att vi bygger in oss i ett elberoende och därigenom ökade utsläpp av koldioxid. Kortsiktiga åtgärder tycks viktigare än långsiktiga.
Vi måste också få ett gemensamt sätt att beräkna koldioxid vilket ett otal gånger påpekats för Energimyndigheten. I dag räknar både det privata näringslivet och kommuner på ett sätt som passar dem bäst i deras årsredovisningar. En del kommuner säger att de använder nordisk elmix vilket innebär en okontrollerad bokföring där flera säger sig använda samma el. I stället för att ta tag i frågan har Energimyndigheten i stället lutat sig bekvämt tillbaka med motivet att koldioxidfrågan är alltför komplicerad för att göra någonting åt. Just därför att koldioxidfrågan är så komplicerad måste Energimyndigheten våga ge byggbranschen och kommunerna en tydlig och gemensam vägledning. Att inte ta ställning är också ett ställningstagande. Hur länge ska Energimyndigheten som statlig myndighet parkera denna fråga? Bilindustrin har ju sedan många år lyckats komma överrens om ett gemensamt sätt att redovisa utsläpp av koldioxid.

Ur klimatsynpunkt om vi räknar på produktval mellan el-uppvärmning och miljövänlig fjärrvärme blir CO2 utsläppen cirka 50 ton per år för eluppvärmning. Med miljövänlig fjärrvärme blir CO2- utsläppen cirka 4 ton per år. Satsningar på rätt sorts energi för rätt ändamål har förutom en god miljöinsats även genererat ekonomiska driftfördelar. Med nya energisnåla byggbodar blir naturligtvis utsläppen av CO2 något lägre. Beräkning av marginaleffekten av CO2 baseras på en rapport från en arbetsgrupp inom Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme.

Resultatet visar att man med kloka och enkla miljösatsningar under produktionsfasen kan nå uppseendeveckande resultat. Detta trots den monopolsituation som fjärrvärmebolagen har. I den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm med 10 000 lägenheter har man hämtat idéerna från kv Ytterskär och där det nu även ställs krav på fjärrvärmeanslutna byggbodar. Kanske borde man avvaktat utvärderingen av kv Ytterskär en utvärderingen som kommer att ske under 2011 via ett FoU-anslag från Svensk Fjärrvärme genom forskningsorganet Fjärrsyn.

Det är väsentligt att understryka att det trots låga utsläpp av koldioxid (CO2) för fjärrvärme är viktigt att fortsätta att utveckla energieffektiva och välisolerade täta byggbodar med värmeåtervinning som bland annat Cramo utvecklar. Värmebehovet kan halveras med bättre isolerade byggbodar oberoende av energislag. Även förnybara bränslen är en bristvara som vi måste hushålla med. Samtidigt är det viktigt att inreda byggbodarna med eleffektiva apparater och belysning. I dag har vi 35 000-45 000 byggbodar på Sveriges byggarbetsplatser som är eluppvärmda. Detta motsvarar cirka 10 000 eluppvärmda småhus. Boverkets byggregler har i dag tuffa regler och krav för eluppvärmda byggnader men dessa gäller således inte för elslukande byggbodar. I Ytterskär har vi en mobil undercentral som är anpassad för att anslutas till både byggbodarna och till byggnadens uppvärmning under produktionstiden. Inom nästan alla tätorter är installation till fjärrvärme oftast fullt möjlig. Många har kraftvärme där även el produceras. I dag är cirka 85 procent av alla flerbostadshus fjärrvärmeanslutna. Anslutning till fjärrvärme till byggbodar således enbart är en planerings och logistikfråga. APD-planer (arbetsplatsdispositionsplaner) måste ta hänsyn till placering av den permanenta undercentralen i byggnaden och byggbodarnas placering. Av all el under en byggnads produktionstid utgörs cirka 70 procent från byggbodar inklusive belysning. Huvuddelen av denna el går att konvertera till fjärrvärme.
Nu krävs det att fler byggbolag intresserar sig för att tekniken med fjärrvärmeanslutna byggbodar ska få en spridd genomslagskraft. Med ökade elpriser och förhoppningsvis konkurrensutsatta fjärrvärmepriser kommer efterfrågan med ett vattenburet system i bodarna öka. Välisolerade byggbodar kopplade till fjärrvärme ger också en bättre inomhusmiljö. Att ekonomiskt värdera en bättre inomhusmiljö är svårt, men en god arbetsmiljö är en prioriterad fråga. När byggbodarna i en ”snar” framtid utrustas med vattenburna radiatorer som kan anslutas både till fjärrvärme och el kommer prisbilden bli mera attraktiv. I dag krävs ombyggnader vilket ger oacceptabla kostnader. Inom en nära framtid borde standardiserande fjärrvärmeuppvärmda byggbodar förhoppningsvis medföra att byggbolagen kommer att kunna ha lägre totalkostnad i sin etablering och samtidigt göra en god miljösatsning. Vi ser emellertid satsningen på miljöbodar som en del i ett större samhällsansvar med CSR (Corporate Social Responsibility) som riktmärke. För miljöns skull hoppas vi att andra byggbolag följer efter.