Beslut kommer sannolikt att tas av kommunfullmäktige i slutet på januari 2012. Andelen energi enbart för uppvärmning blir då så låg som cirka 20 kWh/m2. Hushållsel ligger i dag på 25-30 kWh/m2 det vill säga ofta på högre nivå än uppvärmningen. Energimyndighetens förslag på svensk tolkning av EU:s direktiv med ”Nära Nollenergibyggnader” hade som mål att 55 kWh/m2 skulle gälla för flerbostadshus från 2021. Förslaget kommer sannolikt inte att tas av regeringen. Regeringen kommer istället med en proposition våren 2012 där direktivet i stället kommer att kopplas till Boverkets byggregler som grund för den svenska tolkningen av EU-direktivet. Motivet från Boverket är att förslaget från Energimyndigheten inte är fastighetsekonomiskt relevant. Regeringens förslag kommer nog att vecka en hel del debatt. Intressant i sammanhanget är att den totala energianvändningen exklusive hushållsel redan i dag ligger på cirka 80 kWh/m2 för nyproducerade flerbostadshus i klimatzon III, det vill säga redan lägre än gällande lagkrav. Men vi i byggbranschen förstår oss nog inte på fastighetsekonomi om man ska tolka Boverket rätt.

Även Sverige har ett globalt ansvar för att minska CO2-utsläppen
För att minska CO2-utsläppen måste i första hand elhushållning prioriteras. Att minska både hushålls- och driftelen har därför en stor betydelse även i ett globalt perspektiv. Vi får inte inlåta oss i någon form av koldioxidprotektionism i Sverige som t ex Boverket gör i sin rapport 2011:34 till regeringen. De skriver att när eluppvärmd byggnad värms med en effektiv värmepump så använder det eluppvärmda huset ur ett ”svenskt perspektiv” mer förnybar energi än den fjärrvärmevärmda byggnaden. Allt är med andra ord bra med vår egen ”svenska CO2-fria el” så vi kan därför strunta i andra länder och deras utsläpp. Vi har ingen ”svensk el”. Det svenska elnätet är sammankopplat med kontinenten. Koldioxiden bryr sig som bekant inte om hur Sveriges gränser sattes efter freden med Ryssland 1809. Boverket kan inte ställa sig vid sidan om klimatfrågan. Det vore märkligt att om Sverige med sin historia av internationellt engagemang skulle strunta i de globala klimatproblemen genom att en svenskt statlig myndighet talar om ”svensk el”. Vi får hoppas att regeringen är kloka nog att även se det globala perspektivet. I sammanhanget vore det också klädsamt om Boverket och Energimyndigheten kunde ha en bättre samsyn i dessa frågor som berör förnybara energikällor i bebyggelsen och tolkningen av EU-direktivet för ”Nära Nollenergibyggnader”.

Utmaningen blir nu att införa pedagogisk informationsteknik ur ett konsumentperspektiv som stimulerar till ett ändrat beteende med en minskad förbrukning av hushållsel. Information om den egna förbrukningen måste redovisas både i kronor och kWh samtidigt som man kan se genomsnittsförbrukningen av hela flerbostadsfastigheten. På detta sätt får man information om den egna energianvändningen är hög eller låg. Den största sparpotentialen finns naturligtvis inom det befintliga bostadsbeståndet där tyvärr projektekonomin är den stora och svåra akilleshälen och därmed det största hindret. Men att inte göra någonting åt den befintliga bebyggelsen är den största kapitalförstöringen. Att minska hushållselen både för befintlig- och nybebyggelse är emellertid tekniskt möjlig redan i dag till rimlig kostnad och utan att komforten behöver sänkas. Skulle hushållen kunna minska sin el på marginalen med 340 kWh per lägenhet och år (motsvarande 15 procent) i det befintliga flerbostadshusbeståndet genom effektivare teknik och informationsteknologi skulle försiktigt beräknat utsläppen av CO2 kunna minska med 270 000 ton per år i Sverige. Det motsvarar vad 180 000 personbilar årligen släpper ut på 1000 mils körning.

Fjärrvärmemonopolet minskar möjligheter till eleffektivisering
Så länge monopolsituationen och prissättningen för miljövänlig fjärrvärme kvarstår är risken stor att allt fler bergvärmeanläggningar kommer att installeras inom fjärrvärmeområden. Ett framtida allvarligt problem är att fjärrvärmebolagen i kraft av sin monopolställning inte vill dra fram fjärrvärme till områden med låg energitäthet till exempel gruppbebyggda småhusområden på grund av bolagens alltför kortsiktiga lönsamhetskrav. Hade detta synsätt tidigare varit vägledande skulle inte fjärrvärmeutbyggnaden i Sverige varit vad den är i dag. Alternativet blir då eluppvärmda byggnader med effektiva värmepumpar d v s helt mot önskad utveckling även om inte Boverket har den uppfattningen. Fjärrvärmebolagen måste börja med lågtemperateknik där Västerås stad genom Mälarenergi AB varit föregångare. Det ska bli intressant att följa hur energibolagens synsätt kommer att rimma med EU-direktivet för Nära Nollenergibyggnader, där kravet är att energitillförseln till nya bostadshus ska vara förnybar och närproducerad.

För 2010 registrerades de högsta utsläppstalen av koldioxid (CO2) sedan mätningarna började. För 2011 kommer sannolikt inte utsläppen av koldioxid att öka. Detta beror inte på att omvärlden blivit mera miljömedveten eller att man försökt att följa tidigare avtal utan orsaken är den ekonomiska krisen. I Kina ökar utsläppen och de är nu världens största energikonsument. Landet svarade 2010 för drygt 20 procent av världens totala energianvändning, något större andel än USA. Men egentligen talar vi inte om energi, utan om nästa generationers framtida välfärd. Det som händer nu är att vi återigen skjuter de globala klimatproblemen framför oss. Risken är därför uppenbar att vi kommer att få en global temperaturhöjning över två grader. Sannolikheten att är ytterst liten att kommande avtal räcker för att jordens medeltemperatur inte ska öka med mer än två grader. Vi är i dag troligtvis redan intecknade för en två graders global ökning av jordens medeltemperatur trots” succén” i Durban. Planeten jorden kan nu inte längre absorbera mera koldioxid. Alla investeringar som görs efter 2017 måste enligt forskarna vara nollutsläpp. Detta korresponderar inte med ett nytt avtal ska nu börja gälla från 2020!

Protektionismen som präglar både stater och branscher inte minst under rådande lågkonjunktur och finanskris bidrar till att det är svårt att nå enighet. Det är bekvämt framförallt för politiker att ta till populistiska markeringar där man begränsar sitt politiska buskap till att enbart gälla innanför sin nations gränser. Men koldioxidgaserna struntar som bekant i alla nationsgränser. Industriländerna har under cirka hundra år släppt ut ofantliga mängder koldioxid. Utvecklingsländerna vill naturligtvis uppnå samma levnadsstandard som industriländerna. Med vilken rätt kan vi då fortsätta med att hindra detta? Självklart måste vi exportera den absolut senaste tekniken till utvecklingsländerna så att även de kan och ska minska sina utsläpp av koldioxid. Med det största ansvaret i ett historiskt perspektiv har industriländerna. Något ansvar för kommande generationer är ett flertal av industriländerna tydligen inte beredda att ta. Människan är märkligt nog det enda av däggdjuren som utnyttjar sin intelligens till att självdestruktivt förstöra för sina egna livsbetingelser.

Den största framgången från klimatmötet i Durban var trots allt att inte förhandlingarna helt kollapsade. Sveriges miljöminister Lena Ek tycker att kompromissernas kompromiss är helt ”underbar”. Detta visar enbart vilka låga förväntningar hon hade. Är det inte fel ministrar som representerar de olika länderna? Har miljöministrarna den ställningsfullmakt och interna ställning som är nödvändig? Borde det inte för Sveriges del vara finansministern som skulle ha denna roll!

Det råder i dag en stor misstro och brist på förtroende från de fattiga länderna. Industriländerna (I-länderna) kräver att de rikaste av utvecklingsländerna (U-länderna) även ska ta ett ansvar trots att dessa inte skapat de globala klimatproblemen. En av de mest kända konfliktpunkterna är var pengarna ska tas ifrån. I-länderna har lovat att utöver biståndsmedel tillföra så kallad ”fast track-pengar” som ett kortsiktigtbistånd fram till 2013. Sverige tillhör de länder där biståndsprojekt dubbelräknas och påstås vara klimatfinansiering. U-länderna drabbas alltid värst. Av alla dödsoffer som inträffat på grund av extremt väder sedan 1970 har 95 procent drabbat u-länderna. I-länderna har historiskt det största ansvaret. Det som är oroande är att utvecklingen hela tiden går år fel håll. För 2010 registrerades de högsta utsläppstalen av koldioxid (CO2) sedan mätningarna började. Att notera är att Kina nu är världens största energikonsument. Landet svarade 2010 för drygt 20 procent av världens totala energianvändning. USA:s andel är 19 procent. Vi är i sannolikt redan i dag intecknade för en två graders global ökning av jordens medeltemperatur. Planeten jorden kan nu inte längre absorbera mera koldioxid.

Vad gör då Sverige – vita certifikat?
Vita certifikat är ett exempel som föreslås av EU- kommissionen som en del av klimatarbetet. Vita certifikat ”tvingar” energibolagen att uppnå en viss schematisk årlig energibesparingskvot. Energileverantörerna åläggs att minska sina kunders energianvändning som motsvarar 1,5 procent av sin årliga volymförsäljning. Efterfrågan på vita certifikat skapas genom att kvotpliktiga aktörer blir skyldiga att inneha en viss mängd certifikat som motsvarar det beting de ålagts. Åtgärderna ska finansieras genom att kundkollektivet via energinotan får betala även för dem där inga åtgärder vidtas. Systemet är redan infört i Storbritannien där slutkunden får betala cirka 45 euro per år. Systemet är i sin nuvarande utformning knappast lämpligt för svenska förhållanden. Vita certifikat riskerar även att överlappa både energiskatter och bidrag. Även Energimyndigheten är tveksam till EU:s förslag och menar att det är svårt att sätta ett pris på ett certifikat eftersom varje åtgärd kan ge olika energibesparing beroende av vilka andra åtgärder som vidtagits. Det är också en fråga om rättvisa för de som varit ambitiösa och gått före med åtgärder. Det handlar också om att vidta kloka åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. El-effektivisering måste prioriteras framför åtgärder som att t ex tilläggsisolera en fastighet som får värme via miljövänlig fjärrvärme med en energimix av i huvudsak biobränslen. Vita certifikat tar inte heller direkt hänsyn till kvaliteten på energin (exergi). Med den framgångsrika svenska miljövänliga fjärrvärmen och utbyggnaden av kraftvärme baserat på biobränsle är det tveksamt om vita certifikat i sin nuvarande utformning passar in i det svenska energisystemet. Att vi sedan har ett omdiskuterat och tvivelaktigt monopolsystem på fjärrvärme är en annan historia i detta sammanhang.

Prioritera teknik som kan förändra människors beteende
FN:s klimatpanel anser att beteendeförändringar är nödvändiga, framförallt hos i-länderna. Teknik för att ändra människors beteende kan ge lika stora besparingar som vita certifikat. För att den vanliga konsumenten i Sverige ska finna det meningsfullt att hushålla med sin egen energi krävs det energifakturor som är lätta att förstå och där hushållningsåtgärder ger tydliga effekter direkt i plånboken. Tidigare fick man en elräkning som var svår att förstå. Nu får man ofta två räkningar (kraft och nät) som ofta är svårtolkade. Man frågar sig varför komplicera på detta sätt.? Det rimliga vore ta bort alla fasta kostnader och att i stället ha en helt rörlig kostnad som även täcker in underhåll och förvaltning av nätet. Det finns inga annan sektor som har denna uppdelning. När vi handlar konsumentvaror är det ett pris och till exempel inget påslag för transporter. När man tankar sin bil så är det en helt rörlig kostnad. En helt rörlig kostnad ökar direkt incitamenten för både investeringar och effektiviseringar hos brukaren där hushållningens effekter syns direkt i plånboken. En faktura bör innehålla uppgifter om kundens el- och varmvattenförbrukning både i kilowattimmar och i kronor samt en uppgift om husets medelförbrukning. Kunden får på detta sätt en uppfattning om hans energianvändning är låg eller hög. Naturligtvis blir det alltid avvikelser beroende på familjesammansättning och lägenhetsstorlek. Tekniken finns redan tillgänglig. Dessa hushållningsåtgärder kan göras till relativt låga kostnader som med fördel även kan omfatta hela det befintliga bostadsbeståndet. Här har energibolagen ett stort ansvar. Att gå in och titta på webben är möjligt redan i dag. Men det är ytterst få som är intresserade eller tar sig tid till detta. Huvuddelen av konsumenterna reagerar först är när det är dags att betala sin energiräkning. Fortfarande är det emellertid priset på energin eller koldioxidavgifter som är de viktigaste styrmedlen för energihushållning.

Det svenska fjärrvärmemonopolet kan komma att utgöra ett hot mot hur EU kommer att tolka den svenska fjärrvärmen. Förutom prisfrågan är kanske det allvarligaste att monopolet innebär att energibolagen helt själva avgör var fjärrvärme ska installeras. Nära Nollenergibyggnader innebär mycket låga uppvärmnings- och varmvattenbehov på cirka 40 kWh/m2. Det låga behovet av värme och varmvatten innebär att värmetätheten blir låg och att energibolagen därmed finner det olönsamt att dra fram fjärrvärme till nyuppförda bostadsområden. Företagsekonomiskt kortsiktigt tänkande (i detta fall 10 år) går här före ett globalt miljömässigt långsiktigt ansvar. För stora infrastruktursatsningar, som fjärrvärmen utgör, är ett 10 års-perspektiv helt oacceptabelt. När kommunerna tidigare i huvudsak ansvarade och var ägare av fjärrvärmen, förelåg ett helt annat långsiktigt ansvarsfullt tänkande. Stockolms stad hade sannolikt inte sålt av 90 procent av fjärrvärmen till Fortum om man hade kunnat förutsäga vilka konsekvenserna hade blivit. Risken är stor att vi i nya bostadsområden kommer att låsa in oss i ett elberoende där nya effektiva och ekonomiskt lönsamma bergvärmepumpar kommer att installeras där fjärrvärme annars vore självklar. Detta kan påverka EU:s ställningstagande.
Att uppfylla kravet på 55 kWh/m2 A temp (värme, varmvatten och fastighetsel) är tekniskt möjligt men svårt ekonomiskt inom fjärrvärmeområden. Vi måste också betänka att Sverige är ett långt land med olika klimatzoner. Det gäller även zon III för södra delen av Sverige. Skillnaden i uppvärmningsbehov mellan Malmö/Lund och Stockholm är 5-7 kWh/m2 A temp, det vill säga mer än 20 procent av uppvärmningsbehovet. Nya el-direktiv från EU avseende ecodesign innebär krav på kraftigt minskade elbehov från belysning, vitvaror och andra elprodukter såsom TV, video och datorer. Även nya EU-restriktioner för standby-el kommer att påverka. Eftersom huvuddelen av elenergin, cirka 70 procent omvandlas till värme som kan nyttiggöras under uppvärmningssäsongen så kommer det minskade elbehovet nu att öka uppvärmningsbehovet. Beräkningsmässigt är denna andel cirka 3 kWh/m2 A temp vilket är mycket på marginalen vid så låga uppvärmningsbehov som 20 kWh/m2 A temp. Att understiga 55 kWh/m2 A temp enbart med miljövänlig fjärrvärme blir tekniskt- och ekonomiskt svårt med rimlig finansiering med en kalkylränta på 4-5 procent. I Stockholms klimatzon krävs sannolikt tillsats med solvärme för varmvatten. Fördelen är att solvärmen kan utnyttjas effektivt under sommarhalvåret. Nackdelen förutom ekonomin är att i Stockholm stad utgör sopförbränning en viktig värmeandel inom fjärrvärmesystemet. Sopförbränningen är lika stor året om. Detta kan som konsekvens bli att man tvingas kyla bort värmen under sommarhalvåret från sopförbränning vid en storskalig användning av solvärme. Teknik att lagra värme från sopförbränning från sommar till vinter bör därför studeras. Man måste alltid se till de lokala förutsättningarna och i ett systemperspektiv.
Vi måste skilja på el och miljövänlig fjärrvärme och inte slå ihop energin i ett isolerat gemensamt paket. Det är stor skillnad i utsläpp av växthusgaser beroende på vilket energislag man använder. Fjärrvärmebolagens monopolsituation och prissättning gör dock att allt fler bostadsbolag av ekonomiska skäl föredrar att installera bergvärme i stället för miljövänlig fjärrvärme inom redan befintliga fjärrvärmeområden. Utanför fjärrvärmeområden är bergvärme självklart en utmärkt lösning som sparar el för hus med elvärme. Eldrivna värmepumpar ger ökade utsläpp av koldioxid medan miljövänlig fjärrvärme baserad på bioenergi minskar utsläppen. Kraven i Stockholm Miljöprogram riskerar att vi bygger in oss i ett elberoende och därigenom ökade utsläpp av koldioxid. Kortsiktiga åtgärder tycks viktigare än långsiktiga.
Vi måste också få ett gemensamt sätt att beräkna koldioxid vilket ett otal gånger påpekats för Energimyndigheten. I dag räknar både det privata näringslivet och kommuner på ett sätt som passar dem bäst i deras årsredovisningar. En del kommuner säger att de använder nordisk elmix vilket innebär en okontrollerad bokföring där flera säger sig använda samma el. I stället för att ta tag i frågan har Energimyndigheten i stället lutat sig bekvämt tillbaka med motivet att koldioxidfrågan är alltför komplicerad för att göra någonting åt. Just därför att koldioxidfrågan är så komplicerad måste Energimyndigheten våga ge byggbranschen och kommunerna en tydlig och gemensam vägledning. Att inte ta ställning är också ett ställningstagande. Hur länge ska Energimyndigheten som statlig myndighet parkera denna fråga? Bilindustrin har ju sedan många år lyckats komma överrens om ett gemensamt sätt att redovisa utsläpp av koldioxid.

Ur klimatsynpunkt om vi räknar på produktval mellan el-uppvärmning och miljövänlig fjärrvärme blir CO2 utsläppen cirka 50 ton per år för eluppvärmning. Med miljövänlig fjärrvärme blir CO2- utsläppen cirka 4 ton per år. Satsningar på rätt sorts energi för rätt ändamål har förutom en god miljöinsats även genererat ekonomiska driftfördelar. Med nya energisnåla byggbodar blir naturligtvis utsläppen av CO2 något lägre. Beräkning av marginaleffekten av CO2 baseras på en rapport från en arbetsgrupp inom Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme.

Resultatet visar att man med kloka och enkla miljösatsningar under produktionsfasen kan nå uppseendeveckande resultat. Detta trots den monopolsituation som fjärrvärmebolagen har. I den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden i Stockholm med 10 000 lägenheter har man hämtat idéerna från kv Ytterskär och där det nu även ställs krav på fjärrvärmeanslutna byggbodar. Kanske borde man avvaktat utvärderingen av kv Ytterskär en utvärderingen som kommer att ske under 2011 via ett FoU-anslag från Svensk Fjärrvärme genom forskningsorganet Fjärrsyn.

Det är väsentligt att understryka att det trots låga utsläpp av koldioxid (CO2) för fjärrvärme är viktigt att fortsätta att utveckla energieffektiva och välisolerade täta byggbodar med värmeåtervinning som bland annat Cramo utvecklar. Värmebehovet kan halveras med bättre isolerade byggbodar oberoende av energislag. Även förnybara bränslen är en bristvara som vi måste hushålla med. Samtidigt är det viktigt att inreda byggbodarna med eleffektiva apparater och belysning. I dag har vi 35 000-45 000 byggbodar på Sveriges byggarbetsplatser som är eluppvärmda. Detta motsvarar cirka 10 000 eluppvärmda småhus. Boverkets byggregler har i dag tuffa regler och krav för eluppvärmda byggnader men dessa gäller således inte för elslukande byggbodar. I Ytterskär har vi en mobil undercentral som är anpassad för att anslutas till både byggbodarna och till byggnadens uppvärmning under produktionstiden. Inom nästan alla tätorter är installation till fjärrvärme oftast fullt möjlig. Många har kraftvärme där även el produceras. I dag är cirka 85 procent av alla flerbostadshus fjärrvärmeanslutna. Anslutning till fjärrvärme till byggbodar således enbart är en planerings och logistikfråga. APD-planer (arbetsplatsdispositionsplaner) måste ta hänsyn till placering av den permanenta undercentralen i byggnaden och byggbodarnas placering. Av all el under en byggnads produktionstid utgörs cirka 70 procent från byggbodar inklusive belysning. Huvuddelen av denna el går att konvertera till fjärrvärme.
Nu krävs det att fler byggbolag intresserar sig för att tekniken med fjärrvärmeanslutna byggbodar ska få en spridd genomslagskraft. Med ökade elpriser och förhoppningsvis konkurrensutsatta fjärrvärmepriser kommer efterfrågan med ett vattenburet system i bodarna öka. Välisolerade byggbodar kopplade till fjärrvärme ger också en bättre inomhusmiljö. Att ekonomiskt värdera en bättre inomhusmiljö är svårt, men en god arbetsmiljö är en prioriterad fråga. När byggbodarna i en ”snar” framtid utrustas med vattenburna radiatorer som kan anslutas både till fjärrvärme och el kommer prisbilden bli mera attraktiv. I dag krävs ombyggnader vilket ger oacceptabla kostnader. Inom en nära framtid borde standardiserande fjärrvärmeuppvärmda byggbodar förhoppningsvis medföra att byggbolagen kommer att kunna ha lägre totalkostnad i sin etablering och samtidigt göra en god miljösatsning. Vi ser emellertid satsningen på miljöbodar som en del i ett större samhällsansvar med CSR (Corporate Social Responsibility) som riktmärke. För miljöns skull hoppas vi att andra byggbolag följer efter.

BNP mäter enbart samman alla ekonomiska transaktioner i ett land. Mätningen sker märkligt nog utan någon hänsyn till vilken kvalitet eller långsiktig effekt transaktionerna har. Till exempel föroreningar, skador på ekosystemet, utfiskningen och resursslöseri räknas inte in som negativa poster. Det är till och med så att ju fler trafikolyckor som inträffar så ökar BNP-tillväxten. Anders Wijkman och Johan Rockström beskriver detta väl i sin utmärkta bok ”Den stora förnekelsen”. Miljörisker finns även med våra utsläppsrätter. Om inte våra resurser börjar användas mer effektivt och fördelas mera förnuftigt riskerar vi att i en nära framtid kunna få allvarliga politiska konflikter. Begränsas människor i utsatta länder av att kunna försörja sig på grund av klimatförändringarna riskerar vi att stora folkomflyttningar kommer att ske. Klimatflyktingarna riskerar därför att bli ett allvarligt konflikthot.

De nordiska länderna kommer till att börja med lindrigt undan klimatförändringarna. I början kan det till och med ge positiva effekter. Afrika, men även södra Europa kommer att drabbas betydligt hårdare och tidigare. BNP som värdemål för välfärd är inte tillämpligt i det moderna samhället. Världen måste även ta hänsyn till minusposter i form av NNP (Nettonationalprodukt) där naturresurserna räknas in i räkenskaperna. Vi kan inte fortsätta att förutsätta att naturresurserna är oändliga. En övergång till NNP kommer ge en korrektare bild av världsekonomin och därmed de långsiktiga riskerna och följderna.

Ett annat exempel som kan bli missriktat är att Sverige kommer att få ett överskott av så kallade utsläppsrätter. Dessa kan enlig reglerna helt eller delvis säljas till andra länder när sammanräkningen sker efter att Kyotoprotokollets första åtagandeperiod löper ut 2012. En försäljning kan ge en intäkt på upp till 8 miljarder till statskassan. Men det skulle betyda att cirka 70 miljoner ton av de växthusgaser som Sverige tidigare förskonat jorden från kommer att släppas ut av något annat land i stället. Åratal av klimatansträngningar går då bokstavligen upp i ”rök”. Den svenska regeringen borde skrota överskottet, så att utsläppen besparas atmosfären. Vi får inte heller inbilla oss att Sverige är världsledande när det gäller att minska våra koldioxidutsläpp (CO2). Inför klimatmötet i Köpenhamn så redovisade Sverige stolt upp att trots ökningen av den ekonomiska tillväxten med 50 procent sedan 1990 så minskade man CO2-utsläppen med 9 procent. Men hade man tagit hänsyn till de indirekta utsläppen som finns ackumulerat i varuimporten hade en 9 procent minskning i stället blivit till cirka 20 procents ökning. Sverige hör till de länder som importerar mest CO2 i världen.
Att minska energianvändningen och utsläppen av CO2 inte minst för bostäder inom miljonprogrammet är av central vikt. Vi är dock alla medvetna om att går det inte går att få en fastighetsekonomisk lönsamhet för att nå uppställda energimål för den befintliga bebyggelsen. Bankerna är ovilliga att sätta kapital i finansiella ”olönsamma kortsiktiga riskprojekt”. Men hur ser det ut om 30 år? Renovering och energieffektivisering av miljonprogrammet är en långsiktig investering med en förlängd livslängd på fastigheterna på minst 50 år. Vi hamnar med andra ord i ett slags moment 22. Även banker och finansieringsinstitut måste ta hänsyn till hållbar utveckling. Det är en gigantisk kapitalförstörning och risk om vi inte gör någonting. Men även banker måste göra en långsiktig riskbedömning. Bygg- och bostadsbolag som har som mål att minska utsläpp av CO2 genom olika energiåtgärder har svårt att få stöd för detta i form av finansiering. Ska vi till exempel klara av att hantera miljonprogrammet måste en ny typ av finansiering utvecklas. Subventionssystemet vill vi emellertid inte ha tillbaka. Däremot kanske någon form av statliga garantilån!
Det är för övrigt inte självklart att traditionella samhällsekonomiska analyser fungerar som rätt beslutsunderlag för långsiktiga beslut för de skadeverkningar som kan ge allvarliga globala följdverkningar för klimatet. Långsiktiga konsekvenser anses mindre värda än nutida vinster som kan bidra till tillväxt. På motsvarande sätt diskonteras också framtida skadekostnader. Om diskonteringen utgår från dagens räntenivå på 4,5 procent så riskerar händelser som inträffar om 30 år och mer få en mycket liten vikt. Denna tes stöds av en engelska Sternrapporten (Nicholas Stern) som blivit ryktbar eftersom den var beställd av den brittiska regeringen och som fått ett mycket brett genomslag i media och bland opinionsbildande politiker i hela världen. Rapporten används som ett argument för att det är möjligt, angeläget och till och med ekonomiskt förnuftigt att bekämpa den pågående klimatförändringen. Nicholas Stern anser att en diskonteringsränta bör sättas så lågt som 0.1 procent. På det sättet skulle hänsyn till globala skadeverkningarna av koldioxidutsläppen få större betydelse. Hans teser är naturligtvis kontroversiella och möter kritik hos en del ledande ekonomer men visar ändå en tydlig brist i det nuvarande systemet.
Världen har förändrats sedan BNP-begreppet infördes i slutet av 1800-talet. Valet av ekonomisk strategi borde i dag självklart handla om hur vi hanterar framtida välfärd i förhållande till vår egen. Hur långt sträcker sig egentligen vår generations ansvar för nästa generationer? Nästa generation har ju inga möjligheter att påverka dagens beslutsfattare. Men det är de som får leva med dess konsekvenser. Har vi i de ekonomiska analyserna verkligen råd med att inte ta hänsyn till effekterna av ekosystemet, utfiskningen och slöseri av jordens resurser.
Nu tar jag sommarlov men återkommer med nya bloggar i augusti/september.

Bland allmänheten är Svanenmärket hittills mest kopplat till tvätt- och diskmedel, papper och enstaka produkter. För att Svanenmärka ett flerbostadshus är naturligtvis komplexiteten oändligt mycket större. Svanen är en av de få miljömärkningar som även bostadskonsumenten historiskt väl känner sig bekant med och som har ett starkt varumärke i Norden. Arbetet med certifieringen har medvetet bedrivits helt internt inom Veidekke utan inblandning av externa konsulter eller andra utomstående experter. Vi har velat visa att certifieringsarbetet har kunnat genomföras av kunniga och framförallt medarbetare med stort engagemang.

Ett Svanenmärkt flerbostadshus kännetecknas av stora krav på miljön under hela tillverkningsprocessen, från använda råvaror till den färdiga byggnaden. Byggprodukter och kemiska produkter har kontrollerats så att de inte innehåller miljöfarliga och hälsoskadliga ämnen. Förutom en låg påverkan på miljön och klimatet ska byggnaden också ha en låg energianvändning och en god inomhusmiljö. Svanen ställer också stora krav på byggprocessen så att t ex fukt inte byggs in i huset. Genom den noggranna granskningen och krav på minimering av oönskade kemikalier är ett Svanenmärkt hus en god bostad även för astmatiker och allergiker. Ett flerbostadshus som är bra för allergiker är naturligtvis också bra för alla människor. Genom att kombinera Svanenkriterierna med Veidekkes lågenergikoncept TellHus har Veidekke gått betydligt längre än Svanens krav när det gäller byggnadens totala energianvändning och utsläpp av koldioxid.

Flera av de av de uppställda Svanenkraven på inomhusmiljön och kemikalieanvändning är redan i dag förutsättningar från bland annat kommuner i Malmö, Lund, Göteborg och i Stockholm. Även randkommunerna runt Stockholm ställer dessa krav. Kraven på inomhusmiljön betraktar kommunerna som ett rent hygienvärde. Kretsloppsrådet och Miljöstyrningsrådets ” Vägledning för ett miljöanpassat byggande” har detta med som ett branschgemensamt frivilligt åtagande. Att ta steget att ligga i framkant som Veidekke nu gör innebär att vi till att börja med får ta på oss en del utvecklingsarbete och därigenom vissa merkostnader. Det är en del av priset vi får ta med att ligga i framkant men det är en god investering för framtiden. Vad har branschen egentligen för alternativ? Inom ett par år kommer säkerligen övriga bostadsbolag anpassat sin produktion till Svanens kriterier till en bättre inomhusmiljö.

Processen att bli Svanenmärkta har inneburit att Veidekke blivit granskade i sömmarna under lång tid och tvingats utveckla både processer och rutiner för att klara högt ställda miljö- och energikrav. TellHus-konceptet som nu klarar Svanens högt ställda miljökrav har också som mål att halvera utsläppen av både den totala energianvändningen och utsläpp av koldioxid. Byggbranschen står för cirka 16 procent av Sveriges direkta och indirekta utsläpp av växthusgaser. Svanen tar ännu inte upp utsläpp av växthusgaser som ett kriterium under själva byggprocessen. Men minskade utsläpp av växthusgaser måste i framtiden ges högsta prioritet av Svanen. I en undersökning av KTH som beställts av Boverket visar att utsläppen av växthusgaser är fyra gånger större under byggprocessen än under byggnaden drift.
Huvudkrav som ställs av Svanen
• ingående material med minimering av kemikalier som har negativ påver¬kan på miljön
• god ventilation och övrig inomhusmiljö
• höga krav på låga bullernivåer
• låga energibehov
• vattenbesparande armaturer
• kontroll genom hela byggprocessen
• extra material- och kvalitetskontroller för att förebygga inbyggda fuktskador
• information till bostadskonsumenten

En nyligen genomförd Sifoundersökning visar att sju av tio svenskar skulle välja en Svanenmärkt bostad framför en som inte är det. Kunderna är också beredda att betala 10 procent mer för det. Naturligtvis visar inte en Sifoundersökning hela sanningen. Men att värdesätta en Svanenmärkt bostad till en betalningsvilja med procent mer är nog helt realistiskt. Det är emellertid inte förrän vid ett skarpt läge som vi vet säkert om konsumenten verkligen är beredd att betala mer eller anser att en miljömärkt bostad är en självklar hygienfaktor.

För vindkraftsutbyggnaden är också export och import av el nödvändig. Det kan ju hända att det blåser i Tyskland men inte tillräckligt i Sverige. Energipolitiken ligger i dag på nationell nivå vilket gör att strategi på klimatområdet försvåras. I dag påminner även EU:s politik på energiområdet mest om en brokig samling subventioner till stöd för den egna industrin men också för kolproduktion med starkt divergerande skattenivåer. Det har t ex hittills varit omöjligt för EU att få konsensus att driva igenom ett beslut om en gemensam minsta koldioxidskatt för Europa. Utan en sådan kommer koldioxidutsläppen sannolikt att fortsätta att öka. Ett gemensamt synsätt på koldioxidskatter skulle ge förutsättningar till rättvisa konkurrensförhållanden för industrin utan nationella protektionistiska subventioner. Handeln med utsläppsrätter räcker inte och omfattar inte alla.

Sverige gynnats av att vi har stora naturtillgångar i form av vattenkraft, bioenergi och goda förutsättningar för vidkraft med våra långa kustremsor. Vi har under 100 år utnyttjat andra länders resurser i form av olja och kol. Nu är det dags att även Sverige visar solidaritet och ger andra tillgång till våra inhemska resurser. Svensk tillverkad koldioxidfri el har alla förutsättningar att bli en framgångsrik miljöexportvara och skapa förutsättningar till att sänka övriga Europas koldioxidutsläpp. Cirka 96 procent av den svenska elproduktionen är i dag koldioxidfri. På kontinenten är elpriset relativt högt och elanvändningen per capita är minst hälften av den svenska elanvändningen. En handel med el kommer att medföra att skillnaderna i elpris mellan länderna i Europa kommer att utjämnas. Om vi i Sverige fortsätter att använda mer än dubbelt så mycket el som på kontinenten innebär detta att vi kommer att få dubbelt så hög kostnad för vår elanvändning.
Tyvärr är svenska kraftvärmeverk hämmade av den svenska energibeskattningen. Kraftverk som använder bränsle för enbart elproduktion slipper bränsleskatt för sina förluster, medan värme från kraftvärmeverk delbeskattas. Slöseri med jordens resurser ger med andra ord skatteavdrag i det svenska energiskattesystemet, medan resurshushållning i kraftvärmeverk beskattas.
Om två av våra myndigheter Boverket och Energimyndigheten tog ett ännu större miljöansvar och hade ett bättre samarbete skulle tilltron öka. Boverket har med hänvisning till regleringsbrevet valt att tolka att de inte har juridiska befogenheter att införa primärenergifaktorer1) för energi i byggbestämmelserna (BBR). Danmark har redan infört detta. Finland inför detta 2012. Primärenergifaktorn för el är i Damark 2,5. Energieffektiviseringsutredningen har motsvarande primärenergifaktor för el i sitt förslag till regeringen. I en rapport från en arbetsgrupp inom Svensk Energi och Svensk Fjärrvärme förelås också primärenergifaktorn 2,5. Energimyndigheten har också primärenergifaktorn 2,5 i sitt förslag till Nära Nollenergibyggnader. Boverket har som mål att försöka samordna de Nordiska energibestämmelserna. Detta mål verkar dock fjärran.

Ett ytterligare onödigt hinder är att Energimyndigheten saknar vilja och förmåga att presentera ett gemensamt beräkningssätt för koldioxid för el vilket är nödvändig för byggbranschen. Det viktiga är inte att utsläppskvoten behöver vara vetenskapligt exakt utan det väsentliga är att alla utgår från en gemensam värde. Energimyndigheten anser att frågan om en gemensam beräkningssätt för koldioxidkvot är alltför komplicerad. Just därför är det nödvändigt att de ta ansvar för detta. Att inte tar ställning till koldioxidfrågan är i praktiken att ta ställning genom att man parkerar frågan som förblir hängande i luften.

1) Primärenergi är den energimängd som totalt går åt för att producera en energienhet, från utvinning av energiråvara till levererad nyttighet. Från vaggan till graven med andra ord. För fjärrvärme kan man ofta ansätta primärenergifaktorn 1. För el således 2,5. Elen har i detta fall 2,5 gånger högre värde än fjärrvärme. Det går också att uttrycka det så att ett kondenskraftverk har en verkningsgrad på 30-40 procent resten kyls bort.