Förnybar energi ska produceras i närheten
Tolkningen av vad som i EU-direktivet menas med förnybara energikällor som produceras på plats eller i närheten är helt avgörande för svenskt vidkommande. Det svenska fjärrvärmesystemet är ur miljösynpunkt helt unikt i ett europeiskt perspektiv och kommer 2020 i huvudsak ha en energimix med sannolikt över 85 procent förnybara bränslen eller återvunnen energi. Utsläppen av koldioxid från miljövänlig fjärrvärme kommer tack vare detta att bli mycket låg. Det är därför väsentligt att Sverige kan övertyga EU att inrymma miljövänlig fjärrvärme inom EU-direktivet. Sedan får vi hoppas att fjärrvärmemonopolet snart kommer att brytas. För NNE-byggnader måste ett helt annat systemtänkande tillämpas där tillförselfrågorna måste inkluderas. Köpt energi beskriver inte heller byggnadens verkliga energibehov och ger en felaktig bild av en byggnads energistatus.

Skillnad i tillämpning för bostadsrätt och hyresrätt
Det är vare sig en dramatisk framtida teknikfråga eller behov av extra stora FoU insatser för att vi ska uppnå NNE-nivå för flerfamiljshus. Utbildning är dock en viktig fråga. I första hand är det en ekonomisk och finansiell fråga framförallt för flerbostadshus där även upplåtelseformen bostadsrätt eller hyresrätt är en väsentlig faktor. Investeringar för utökad väggisolering, bättre fönster, effektivare värmeåtervinning och informationsteknologi medför lägre driftkostnader men ger samtidigt högre kapitalkostnader. Det förutsätter att långivaren (banken) beviljar full finansiering för byggherrens högre kostnader. I dag riskerar bankerna att utgöra ett hinder. För bostadsrätt måste alla kapitalkostnader erläggas av förstagångsköparen vid tillträdet av lägenheten medan det vid hyresrätt går att fördela kostnaderna på hyran över en längre tidsperiod. Därför kan inte LCC-analyser tillämpas lika för dessa upplåtelseformer. För kommersiella lokaler finns det ett större ekonomiska utrymme viket underlättar att uppnå NNE-standard.

Bygg- och reglerteknik måste vara robusta, säkra och förnuftiga
För NNE-byggnader måste byggbranschen se till att säkra och robusta byggtekniska lösningar tillämpas. SP:s utredning om väggkonstruktioner av trä (enstegstätning) visar detta. För högisolerade väggar kan dagens traditionella teknik med putsade lätta utfackningsväggar av trä därför vara tveksam. Det är också svårare att uppnå en god täthet för dessa konstruktioner. Oorganiska säkra och täta väggkonstruktioner är att föredra framför extrema tjocka träregelkonstruktioner. En ytterligare aspekt som måste uppmärksammas för NNE-byggnader är inomhusmiljön t ex problematiken med oönskade höga inomhustemperaturer under sommarhalvåret. Risken är stor att kundkrav kommer att ställas på el-slukande kylning på NNE-bostäder.

Till skillnad från individuell mätning avseende tappvarmvatten och hushållsel i flerbostadshus blir individuell mätning för uppvärmning i NNE-byggnader inte relevant. Individuell mätning för flerbostadshus bör enbart tillämpas för tappvarmvatten och hushållsel. Värmebehovet blir mycket lågt och investeringskostnaderna för mätning ger en pay off tid på upp till 100 år med dagens prisnivå vilket inte är förnuftigt. Det viktigt att byggtekniskt prioritera rätt saker i rätt ordning ur klimat- och energisynpunkt samtidigt som en rimlig ekonomi måste prioriteras.

Krav på justering av klimatzonindelningar i BBR är nödvändig när NNE-byggnader införs. Dagens skarpa gränser för framförallt för södra Sverige blir därför extra känslig. Ur klimathänseende är det stor skillnad mellan t ex Gävletrakten och Skåne som i dag ligger inom samma klimatzon.

Energisnåla vitvaror och belysning ökar värmebehovet
Teknikutvecklingen mot allt energisnålare vit- och brunvaror (teve, radio, video) har hittills varit mycket positiv. Kraftigt minskad elanvändning för dessa produkter får till följd att byggnadens värmeandel ökar något genom att en stor del av elenergin tidigare omvandlades till värme. De nya EU-kraven för utfasning av glödljus och minskad standby el kommer ytterligare att öka husets värmebehov men att minska el-andelen.
Gemensamt beräkningssätt för koldioxid är nödvändig för byggbranschens trovärdighet
Vilken energikvalitet (exergi) vi använder är av stor betydelse för klimatet. Det är också nödvändigt att ta hänsyn till och göra skillnad på om det är högkvalitativ el eller lågkvalitativ värme (fjärrvärme) som används.
I samband med NNE-byggnader är det för branschens trovärdighet nödvändigt med ett gemensamt beräknings- och redovisningssätt för primärenergi och koldioxidkvoter. Det är också ett rimligt och grundläggande krav ur konsumentsynpunkt att enkelt kunna jämföra byggindustrins produkter. Bilindustrin har t ex sedan länge ett standardiserat redovisningssätt för koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning. I dag råder emellertid en stor osäkerhet och villrådighet inom byggbranschen mycket beroende av Energimyndighetens otydlighet. Detta medför att byggbolagen i dag ofta beräknar utsläppskvoter för koldioxid på det sätt som passar dem bäst och som ger det bästa resultat i deras årsredovisningar. Skillnad bör göras för produktval och driftfasen. Att schablonmässigt använda nordisk eller svensk elmix är anser även Energimyndigheten är fel och riskerar att elen dubbelbokförs. För koldioxidkvoter el måste ett globalt synsätt tillämpas eftersom att det svenska elnätet i dag är sammankopplat med Europa och dess kolkondenskraftverk. För driftfasen bör den energi man har kontrakterad och specificerad gälla.

Energimyndigheten ska nu i samråd med Boverket till hösten definiera en nationell tillämpning av NNE-byggnader och lämna sitt yttrande till regeringen den 30 september.

Vi produktval använder vi marginal för tillkommande el. Det är då viktigt att ta hänsyn produktens livslängd. I Svenska byggbranschens utvecklingsfond (SBUF) rapport Ensam 1 och 2 redovisas hur vi räknar med marginalel. Där har vi använt en kvot på 360 gram koldioxid per levererad kWh el. Detta förutsätter att huvuddelen av all kolkondens är utfasad och ersatt med gaskombi. I SBUF-projektet medverkade Skanska, NCC, JM, Veidekke, Fortum, Tekniska verken i Linköping, Eon, Göteborg energi och WSP/ÅF. Samma synsätt med marginalel har bland annat Sven Werner, Halmstads tekniska högskola, Björn Karlsson, Linköpings tekniska högskola, Jan Rydén, Chalmers tekniska högskola, Jonas Gräslund, Skanska, Agneta Persson, WSP. Jag har också flera gånger dryftat marginalelsresonemanget med Thomas Kåberger, GD hos Energimyndigheten. Jag hittar således inte på något eget sätt att värdera el vid produktval. Det är däremot viktigt att kunna verifiera hur man har räknat. Vi hänvisar bland annt till IVL:s rapport januari 2009 där de anger en koldioxidkvot mellan 405 – 918 gram per levererad kWh el vid produktval.

Fjärrvärmetekniken har haft en mycket stor betydelse i Sverige med kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser sedan 70-talet. Däremot står jag fast i min kritik mot monopolsituation av fjärrvärme och därmed den prissättning fjärrvärmebolagen har skaffat sig. Jag är också starkt kritisk till att vissa kommuner i sina exploateringsavtal civilrättsligt skriver in krav på anslutning till fjärrvärme. Det är inte värdigt en demokrati att begränsa valfriheten speciellt i en monopolsituation.

Bergvärme är ett alldeles utmärkt alternativ där den passar in i infrastrukturen. Men att använda bergvärme inom befintliga fjärrvärmeområden där bränslemixen består av mer än 75 procent förnybar- eller återanvänd bränsle anser jag fortfarande inte vara miljömässigt lämpligt på grund av att marginalandelen av el ökar på bekostnad av lågvärdig värme. Däremot kan det ofta ur ett kundperspektiv vara ett ekonomiskt bättre alternativ att använda värmepumpsteknik även inom befintliga fjärrvärmeområden. Här finns det paradocksalt nog ett motsatsförhållande mellan miljö- och privatekonomi. Det kan vara svårt att begära att allmänheten ska välja ett dyrare energialternativ enbart för klimatets skull. Detta visar hur nödvändigt det är att värdera och avgiftsbelägga energi olika. Det går inte att värdera och likställa en kWh kvalificerad el med en kWh lågvärdig värme. Inom fjärrvärmeområden med en bränslemix med över 75 procent andel förnybart bränsle anser jag att man ska använda effektiv värmeåtervinning typ FTX och inte frånluftsvärmepumpar.

Det går med andra ord inte att generalisera var viss teknik passar bäst, systemperspektivet är viktigt. Samma sak gäller för marginalel att det inte finns någon riktig sanning. Därför är det viktigt att alltid kunna härleda och verifiera hur man räknar. Det bästa vore att ha en gemensamt europeisk synsätt hur marginalel ska beräknas på samma sätt som bilindustrin har ett gemensamt sätt att redovisa bränsleförbrukning och CO2-utsläpp. Vi måste inse att vi egentlig mening inte har någon svensk el utan vår svenska el är i dag länkad till kontinentens elnät. Vi har med andra ord både bruna och gröna elektroder i vårt nät. Koldioxiden struntar som bekant totalt i var nationsgränserna är satta. Protektionismens tidevarv är förbi. Även vi i Sverige måste därför hushålla och dela med oss med vår värdefulla el. Vi lever i dag i en globaliserad värld det måste även Swedisol acceptera.

Nu gör jag ett uppehåll med bloggandet till augusti. Jag önskar alla en solig och skön sommar.

Ur ett globalt klimatperspektiv måste eleffektivisering och elhushållning ges högsta prioritering. Tuffare regler har tillkommit från Boverket för att minimera elanvändningen för uppvärmning av byggnader. Men har våra myndigheter ”missat” eluppvärmda byggbodar och utsläppen av koldioxid (CO₂) för elbilar? Eller är elanvändning under byggproduktionen ointressant. För ett normalt flerbostadsprojekt åtgår det en etablering av 8-10 byggbodar. Dessa mot svarar två medelstora villor. Skillnaden är att byggbodarna är sämre isolerade, har sämre fönster och saknar ofta värmeåtervinning. Under produktionstiden på cirka två år släpper dessa 8-10 byggbodar ut cirka 60 ton CO₂ vilket motsvarar 40 familjebilars utsläpp på 1000 mils körning. Varför inte ansluta byggbodarna till fjärrvärmenätet där sådana finns? Huvuddelen av flerbostadshusen ligger redan inom områden med miljövänlig fjärrvärme. Det som krävs är en noggrann planering av bodetableringen och placering av den permanenta undercentralen. Självklart måste byggbodarna kompletteras med ett vattenburet värmesystem. Går det då inte att kompensera bodarnas CO₂-utsläpp med att alla åker med elbilar till byggarbetsplatsen? Men är det garanterat att elbilen alltid är bästa miljöval? Är det verkligen så enkelt att bara ladda elbilen i två hål i väggen? Kan det möjligen vara så att elbilar till och med kan öka CO₂-utsläppen? Det finns inga enkla svar i dag. Hur vi ska beräkna CO₂ är i dag en kontroversiell fråga. Nu beräknar företag och kommuner istället på det sätt som passar de egna syftena bäst.

Ökad elanvändning i Sverige ökar utsläppen av koldioxid.
Sverige är anslutet till det europeiska elnätet. I dag räcker inte kapaciteten till för all önskad eldistribution men nätet byggs ut allt eftersom. Sverige är ett av de länder i världen som har den högsta elkonsumtionen i världen per capita. Vi använder nästan tre gånger mer el än övriga européer. Vi måste skilja på elproduktion och elkonsumtion. Produktionen kan vara miljövänlig men konsumtionen kan vara miljöovänlig. Genom ökad elanvändning tvingar vi fram elproduktion på marginalen, d v s den dyraste och minst effektiva elproduktionen från Europa som också orsakar de största CO₂- utsläppen. För varje ny elbil ökar naturligtvis elanvändningen. Ett kolkondenskraftverk på kontinenten har en elverkningsgrad på cirka 30 procent. Samma sak gäller om vi minskar elanvändningen i t ex byggbodar då minskar vi på elmarginalen på motsvarande sätt. 

Kommer elbilsatsning öka utsläppen av koldioxid?
Redan för tio år sedan uppmärksammade professorerna Björn Karlsson vid Linköpings tekniska högskola och Sven Werner nu vid Halmstads tekniska högskola samt EU-parlamentarikern Anders Wijkman resonemanget kring att även elbilar kan öka CO₂- utsläppen. Världsnaturfonden, WWF lät år 2009 det tyska Institutet för framtidsenergi-system (Izes) utreda elbilens framtid. De kom fram till att en medelstor eldriven familjebil år 2020 kan släppa ut 220 gram CO₂ per km vid ogynnsam elproduktion vilket kan jämföras med den svenska miljöbilsnormen på 120 gram per km. Elbilens bättre verkningsgrad kompenserar knappast detta om vi även tar hänsyn till andra miljö-aspekter t ex batteriet. Det krävs ett systemtänkande även för att elbilen ska bli ett trovärdigt framtida europeisk alternativ. Kolkondenskraftverken i Europa måste fasas ut och till att börja med att ersättas med naturgaskombi. I ett längre perspektiv kan inte el framställas med fossila bränslen om denna el ska användas för att ladda elbilar. Detta ansvar till vägval kan man inte lägga på den enskilde bilkonsumenten utan det är en politisk fråga. Innan en stor elbilssatsning måste energisystemet ändras i Europa. Sverige är inte isolerat från övriga Europas elsystem. Elbilar är verkligen långsiktigt viktig men satsning vid fel tidpunkt kan i värsta fall få motsatt effekt. Vårt värdefulla elöverskott ska vi i stället exportera till Europa vilket skapar förutsättningar att minska motsvarande mängd kWh el från ett kolkondenskraftverk. Export av svensk el kan enligt Institutionen för energiteknik vid Linköpings tekniska högskola skapa förutsättningar att sänka Europas koldioxidutsläpp med 60-70 miljoner ton CO₂ per år och därigenom minska växthuseffekten. Sverige kan med andra ord både tjäna pengar och göra en värdefull miljöinsats genom att exportera vår CO₂-fria el. En utbyggnad av elkabelnätet till kontinenten är också en förutsättning för en storskalig vindkraftssatsning i Europa eftersom det kan blåsa i t ex Tyskland och inte i Sverige.

Byggbranschen kan minska elanvändningen med enkla medel.
För byggbodar finns ett alternativ att ansluta sig till miljövänlig fjärrvärme i stället för att använda värdefull el för uppvärmning. Stockholms stad har redan fattat beslut att i det nya bostadsområdet Norra Djurgårdsstaden med 10 000 lägenheter ska alla byggbodar vara fjärrvärmeanslutna. Veidekkes flerbostadshus i kv Ytterskär blir det första pilotprojektet.  Ett projekt som drivs i samarbete med Cramo. Även under själva byggproduktionen kan vi minska elanvändningen med redan befintlig teknik. Här har byggbranschen ett stort ansvar eftersom vi råder över besluten. Byggbranschen kan med andra ord med enkla medel både göra en lönsam och värdefull miljöinsats.

Efter kritiken mot IPCC har det stora mediadrevet mot IPCC utnyttjas av vissa krafter för att misskreditera panelen vilket kan riskera nästa klimatmöte i Mexico. Att något av tiotusentals dokument inte har granskats tillräkligt kritiskt av IPCC innebär inte att allt annat är fel. Vad är det som säger att IPCC överdrivit sina scenarier. Hittills tyder en del på att IPCC snarare underskattat vissa faror genom att man inte i scenarierna kunnat förutse vissa tröskeleffekter, t ex havsnivåhöjningen och avsmältningen på norra ishavet. Samarbete mellan näringslivet, forskarna och politikerna var i det närmast obefintlig inför Köpenhamnsmötet. Inför nästa klimatmöte borde företrädare för näringslivet vara direkt aktiva och medverka för att effektivisera beslutprocessen och lägga större tyngd på sakfrågorna.

Man kan fråga sig hur det moderna välutvecklade samhället i industriländerna kan försätta sig i dagens svåra klimatsituation. Med den ökande befolkningstillväxten i utvecklingsländerna och dess naturliga krav på ökad levnadsstandard måste det ske en dramatisk teknikutveckling inom energieffektivisering för att världen ska klara det uppsatta tvågradersmålet. Det är helt nödvändigt med en global gemensam koldioxidpolitik.

 Redan i dag ser vi att industrier i länder som inför högre miljöskatter flyttar sin verksamhet till länder med lägre skatter. På detta sätt minskar det egna landets utsläpp av växthusgaser men totalt sett ökar istället både de globala utsläppen och utsläppen i länder med lägre skatter på grund av sämre energieffektivitet i sin industri. Klimathotet kräver med andra ord genomgripande och rättvisa förändringar hur vi använder vår energi. Vi måste använda rätt sort energi till rätt ändamål. Att t ex använda el till att direkt eller indirekt värma hus är förkastligt ur klimatsynpunkt där alternativet är miljövänlig fjärrvärme eller motsvarande. Att vi sedan har ett fjärrvärmemonopol som en irritationsfaktor är en annan fråga.

Är verkligen lösningen att vi ska konsumera oss ur klimatproblemen? Ju rikare vi blir, ju fler människor det blir, desto mer kommer vi belasta vår jord. Ju fler extra kvadratmeter vår boendestandard blir och ju fler bilar som kommer till, även om det är miljöbilar, så kommer andelen av växthusgaser att öka. Varför ska kineser och indier avhålla sig från att investera i en ny bil när nu deras levnadsstandard ökar? Det är naturligtvis svårt att föra en politik där man måste minska vår konsumtion. Här finns det ett tydligt motsatsförhållande mellan klimatfrågans globala krav, kravet på ökad levnadsstandard och affärsvärldens egennytta. Det är därför både av rättvise- och konkurrensskäl nödvändigt med internationella styrmedel för att undvika protektionism för den egna industrin. Näringslivet måste acceptera att göra långsiktiga samhällsinvesteringar med hänsyn till den globala uppvärmningen. Detta gäller inte minst byggindustrin. Politikerna måste också förstå att man inte kan förhandla med klimatet. Med andra ord måste vi hitta lösningar där näringslivet aktivt tillsammans med politiker och forskare samverkar och då kan inte näringslivet uteslutas från de kommande klimatförhandlingarna. Tågordningen att driva klimatförhandlingarna enbart i FN:s regi som i Köpenhamn har misslyckats och får inte upprepas där en nation kan torpedera förhandlingar för övriga länder.

Fjärrvärme har hittills haft en mycket positiv utveckling i Sverige ur miljösynpunkt. Genom fjärvärmeutbyggnaden har utsläppen av koldioxid och svavel för uppvärmning minskat med cirka 90 procent sedan i början av 70-talet. Svensk fjärrvärmeteknologi står också i världsklass och borde vara en hög intressant svensk exportvara. Det är bara en tidsfråga på cirka tio år innan huvuddelen av all fjärrvärmeproduktion i Sverige är baserad på biobränslen eller återvunnen energi. Utsläppen av koldioxid börjar då närma sig noll. Cirka 80 procent av alla flerbostadshus är i dag anslutna till någon form av fjärrvärme. Nästa intressanta steg som redan pågår är fjärrvärmeutbyggnad med kraftvärme för el och värme som väsentligt kommer att öka energieffektiviteten i anläggningarna.

Det som oroar den annars så positiva bilden är fjärrvärmebolagens monopolställning i ett demokratiskt samhälle. Monopolet med dess prissättning och att fjärrvärmebolagen ensidigt beslutar var utbyggnad ska ske upprör i dag många byggherrar, bostadsbolag, fastighetsägare och bostadsrättsföreningar. Hade inte Sveriges kommuner som tidigare stod som huvudägare till fjärrvärmebolagen tagit ett stort övergripande samhällsekonomiskt ansvar och drivit på utvecklingen skulle inte fjärrvärmen varit så utbyggd som den är i dag. I dag tas ingen tydlig hänsyn till långsiktiga samhällsekonomiska aspekter vid utbyggnad av fjärrvärmenäten utan det sker enbart på en relativ kortsiktig kommersiell basis. Utan att behöva riskera att utsättas för en konkurrenssituation bestämmer fjärrvärmebolagen i dag helt ensidigt var utbyggnad ska ske. Skulle annan infrastruktur bedömas på samma sätt skulle knappast den spårbundna trafiken vara som i dag t ex Botniabanan. För infrastrukturprojekt som fjärrvärme måste helt andra samhällsekonomiska hänsyn tas t ex ansvar för att minska utsläppen av koldioxid (CO₂) utan marginalelinsats.

Ett alternativ till fjärrvärme är att installera bergvärmeanläggningar inom tätbebyggda områden. Fjärrvärmebolagen anför detta som ett exempel på att det finns en konkurrenssituation. Det är som om Stockholms Lokaltrafik skulle säga vi har inget monopol – ni kan ju alltid ta bilen i stället för att åka kollektivt. Att installera bergvärme inom fjärrvärmeområden är negativt ur utsläpp av växthusgaser och ökar det framtida marginalelberoendet. Det svenska elnätet är i dag ihopkopplat med övriga Europa, en utbyggnad som ständigt ökar. Eftersom huvuddelen av Europas produktion av el sker genom kolkondenskraftverk så ökar därigenom elberoendet av kolkondens från kontinenten och därigenom utsläppen av koldioxid genom el på marginalen. Koldioxiden struntar som bekant totalt i våra nationsgränser så det berör även Sverige.

 Den höga prissättningen på fjärrvärme gör att många fastighetsägare hellre väljer att installera bergvärme där det hade varit naturligt att dra fram fjärrvärme med ett ökat marginalelberoende som följd. Där bergvärmeanläggningar installeras kommer dessa för nästan all framtid utgöra ett hinder och låsning för en senare utbyggnad av fjärrvärme. Prissättningen gör också att allt fler väjer att till och med installera bergvärme inom de befintliga fjärrvärmenäten. Ett exempel på senare tid finns i centrala Stockholm där man till och med installerar bergvärme mitt på Södermalm. Att man råkade hamna i tunnelbanan var nog ett misstag och inget försök att utnyttja tunnelns värme!

Sveriges Television har granskat samtliga fjärrvärmebolag i Sverige. Resultatet visar stora höjningar, i vissa fall uppemot 70 procent sedan år 2000. Samtidigt tjänar bolagen miljardbelopp. Att förhandla på lika villkor med ett monopolbolag är erfarenhetsmässigt svårt. Alternativet är lagstiftning vilket känns olyckligt och inte överensstämmer med näringslivets strävan till frivilliga överrenskommelser. Men kanske blir detta det enda alternativet om ingenting görs.

Medias strävan till att skapa balans mellan olika åsikter kan ge intryck av att människans påverkan på klimatet alltjämt är föremål för en intensiv debatt och att vetenskapen är uppdelade i två jämnstarka läger. I själva verket är skeptikerna få men deras synpunkter är det man helst vill höra för då behöver man inte bekymra sig för framtiden. Men vad är deras egentliga syfte? Är det Business as usual?  Vi kan inte längden inte lura oss själva. Självklart ska även skeptiker få göra sin röst hörd, men det skulle vara mera trovärdigt om de någon gång lade fram sina belägg i de vetenskapliga tidskrifterna Nature eller Science. Ett trevande försök till argument är att koldioxidutsläppen har minskat under 2009. En av orsakerna till att koldioxidutsläppen har dämpats något under 2009 är den rådande lågkonjunkturen. Detta visar snarare ännu tydligare effekterna av industrins globala påvekan. Utsläppen av koldioxid under 2008 var för övrigt de högsta som någonsin uppmäts och är nu uppe i 385,5 ppm (parts per million), vilket är den högsta nivå på minst 650 000 år. Nivån i början av 1900-talet låg på 280 ppm. Riskgränsen för den globala miljön anses ligga på 350 ppm vilket innebär att vi redan i dag måste sänka utsläppen jämfört med dagens nivå. För att klara det politiska tvågradersnivån på 450 ppm måste växthusgaserna minska med 50 procent till år 2050.

Under sommaren 2009 har ytterligare stöd för att klimatproblemen snarare är underskattade och är ännu allvarligare än man befarat. Scenariemodellerna från FN:s klimatpanel kan inte förutse de återkopplingsmekanismer som på grund av tröskeleffekter kan komma att förvärra effekterna av den globala uppvärmningen. Ett aktuellt exempel är den dramatiska avsmältningen av isen på Arktis. När isen försvinner så upphör också reflektionen från solljuset mot den tidigare vita isytan. Den mörka havsytan absorberar nu istället solljuset och förstärker därigenom ytterligare den globala temperaturhöjningen. Isbjörnarnas vikt har minskat med 25 procent på grund av den allt mer minskade havsisen som gör att de inte kan jaga säl i samma utsträckning som tidigare. Sammanlagrat med andra miljögifter blir situationen ännu allvarligare. Även havsnivåhöjningen går snabbare än vad FN:s klimatpanel beräknat. Ytterligare några exempel är konsekvenserna av öknarnas accelererade utbredning och inte minst effekterna av att tundran i både Sibirien och Kanada börjar tina upp med de förödande effekter detta kan medföra med utsläpp av den farligaste växthusgasen, metan. Den kritik som eventuellt kan framföras mot FN:s klimatpanel är snarare att scenarierna varit alltför försiktiga.

Byggbranschen måste föregå med gott exempel och prioritera åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. Vi kan inte chansa och vänta och hoppas på att allt löser sig automatiskt med jordens läkningsförmåga. Det är beklagligt att en så stor del av världens politiker inte inser att man inte kan förhandla med naturen. Klimatet går inte med på några kompromisser. Vi blir alla vinnare om vi har förmågan att ta rätt beslut. Kan det verkligen vara så som några av världens politiker tycker att det är för dyrt att rädda världen? Kommer våra barnbarn att köpa detta argument?  Har ni några synpunkter på innehållet i min blogg så hör gärna av er.

I dag kan företag och konsumenter köpa CO2-fri el eller bra miljöval el. Denna el kostar några öre mer per kWh än ”vanlig el”. Eftersom över 95 procent av den svenska elen i dag är CO2-fri får vi ändå betala för huvuddelen av denna el vare sig vi vill det eller ej. Hade överskottet för den merkostnad man betalar till elbolagen för CO2-fri el åtminstone gått till en fond för framtida miljöinvesteringar hade trovärdigheten varit större. Nu går detta direkt till energibolagens vinster.

Sverige bör som föregångsland i samband med vårt EU-ordförandeskap medverka till att EU-länderna bidrar till och exporterar det senaste av bygg- och miljöteknik till utvecklingsländerna. Internationella klimatinvesteringar med rätt teknik till utvecklingsländerna får också en betydligt större effekt med minskade utsläpp av växthusgaser jämfört med motsvarande inhemska marginalinvesteringar av energiåtgärder. Varje svensk krona ger mellan 20 till 30 gånger större effekt på klimatet än jämförbara investering i Sverige. Man kan fråga sig om det är klokt att investera för att minska marginaleffekten av miljövänlig fjärrvärme genom att satsa på dyra extremt isolerade huskonstruktioner som endast spar marginellt med värme. I stället borde man rent principiellt agera klokare genom att medverka till att dessa marginalinvesteringar i stället används på ett klimateffektivt sätt i form av tekniskt bistånd till utvecklingsländerna. Jag är självklart medveten om att exemplet är rent hypotetiskt. Det är mera synsättet att man alltid bör vidta kloka åtgärder i rätt ordning där dessa ger mest långsiktig effekt ur klimatsynpunkt. Vi ska naturligtvis alltid bygga våra hus energieffektiva så lång som det är projektekonomiskt rimligt. Pilotprojekt för att testa t ex ny sol- och bränslecellsteknik är nödvändig men då som främsta inriktning för att stimulera till export där dessa gör mest nytta.

Enligt en rapport från FN:s klimatkonvention behövs det investeringar på flera hundra miljarder dollar per år för en radikal omställning av klimatet. FN:s kommission för hållbar utveckling föreslår en Marshallplan för klimat och utveckling. Principen är att industriländerna solidariskt skapar en global fond för att utveckla en hållbar elproduktion. Detta skulle möjliggöra elförsörjning till låga priser till de över två miljarder fattiga människorna på jorden. För att få igång denna utveckling föreslås fonden fungera som en tidsbegränsad subvention.

Den mest effektiva klimatåtgärden vi i både Sverige och Norge kan göra ur ett europeiskt perspektiv är att skapa ett elöverskott av CO2-fri el och exportera detta till Europa. Genom eleffektivisering, hushållning och utbyggnad av vindkraft och kraftvärme skapas förutsättningar att genom export minska motsvarande mängd el från ”smutsiga” kolkondenskraftverk på kontinenten. Den svenska och norska CO2-fria elen kan med andra ord bli en viktig och inkomstbringade exportprodukt samtidigt som den kan bidra till en bättre miljö. Bioenergi som används av våra svenska fjärrvärmeverk eller motsvarande kommer att bli en framtida bristvara. Därför är det viktigt att även uppföra hus som är värmeeffektiva med god isolering, täta och med en effektiv värmeåtervinning. Husen ska ju stå i cirka 100 år. Men det är viktigt att skilja på el- och värmeenergi ur klimatsynpunkt. El är alldeles för kvalificerad för att användas till att direkt eller indirekt värma hus inom fjärrvärmeområden eller motsvarande. Elen är i dag en gemensam och viktig produkt för hela Europa och inte bara Sverige därför borde också uttaget för CO2-skatter av konkurrensskäl vara lika för alla länder.

Klimatfrågan är global där tyvärr protektionism präglar både stater och kommuner. Det är bekvämt framförallt för politiker att ta till populistiska markeringar. Man vänder sig till människors känslor, vad hjärtat känner och ögat ser samt begränsar sitt politiska buskap till att enbart gälla innanför sin nations eller kommuns gränser. Det är önskemålet om att vara först eller att kunna vissa upp något nytt som styr besluten. Detta är i och för sig inget fel så länge man tar kloka långsiktiga och hållbara investeringsbeslut. CO2-gaserna struntar som bekant i alla kommunala och nationella gränser.

Inventeringarna visar att det förekommer fuktskador och högt fuktinnehåll i många byggnader. Skador förekommer i hela Sverige utom i norr. Västra och södra Sverige har större andel skador än i de östra delarna. Putsbärare med cellplast har högre skadefrekvens än putsbärare av mineralull. Skadefrekvensen har ofta varit över 50 procent av de undersökta husen vilket naturligtvis är mycket oroande. Men varför kommer skaderapporterna nu. Konstruktionen har används i över 20 år i Sverige. Därför är det mycket märkligt att Boverket inte anser att konstruktionen är beprövad efter så många år.

Kan skadorna som nu upptäckts möjligen bero på eller förvärrats av att klimatet förändrats på grund av den globala uppvärmningen till en värmare och fuktigare miljö som negativt påverkar biologiska och fuktkänsliga material. Svaret ges inte i SP undersökning.

Däremot så kan man konstatera att den traditionella enstegskonstruktionen är sårbar och inte tillräcklig robust. En konstruktion måste naturligtvis vara så förlåtande att den ska tåla mindre fel utan att det orsakar skador. Byggandet är fortfarande ett hantverk och det byggs utomhus under alla årstider.

De flesta skador har orsakats av att vatten trängt in vid otätheter och sedan inte kunna torka ut med fukt och mögelskador som följd. Anslutningen mellan fönster och vägg, infästning av stuprör, lampor, genomföringar vid balkonger, skärmtak och plåtdetaljer är exempel på detaljer som har varit svåra att få täta och som alltid måste utföras på ett godtagbart fackmannamässigt sätt.

När SP redovisade sin larmrapport för drygt två år sedan tog Veidekke beslut om att direkt stoppa all produktion med enstegstätade regelkonstruktioner. Vi till och med rev väggar i en redan pågående produktion. Veidekke har hittills aldrig drabbats av någon fuktskada i denna typ av väggkonstruktion. Veidekke har också på eget initiativ och med hjälp av en oberoende konsult i efterhand kontrollerat samtliga egenutvecklade bostadshus som Veidekke har byggt med denna metod utan att finna några oroande fuktvärden. Vi har också erbjudit samtliga dessa fastighetsägare nya mätningar om de så önskar. Varför vi har klarat oss bättre än andra byggföretag finns det inget självklart svar på

Konstruktioner under utveckling för nyproduktion
Vid provningar i full skala i SPs laboratorium har regntätheten hos olika väggsystem och olika detaljlösningar kontrollerats vid olika regn- och kraftig vindbelastning. Provningarna visar att det går att få väl fungerande väggar i laboratoriemiljö om detaljerna utförs så att vatten som kommer in också leds ut. I rapporten diskuteras tre konstruktionsprinciper för putsade regelväggar. Med väl genomtänkta och rätt utförda detaljer fungerar de vid provning i laboratorium. Hur konstruktionen fungerar långsiktigt vet man inte förrän väggen suttit på plats under en längre tid och fuktmätningar kontrollerat dess egenskaper.

• Tvåstegstätad, dränerad vägg med tåliga material och väl utförda detaljer (Veidekkes förslag och bidrag till utredningen)

• Tvåstegstätad, dränerad och ventilerad vägg med tåliga material och väl utförda
detaljer. Tekniken har används både i Norge och Sverige.

• Modifierad enstegstätad vägg med tåliga material och väl utförda detaljer.

När de föreslagna lösningarna som testats i laboratoriemiljö sedan ska anses som beprövade när de ska byggas i full skala tycks Boverket ha svar på?

Vid G8 mötet i juli i Italien där USA deltog genom president Barack Obama tillsammans med bland annat EU-ordföranden Fredrik Reinfeldt, kom man fram till att andelen växthusgaser ska reduceras med 50 procent fram till år 2050 med Kyotoprotokollets 1990 som referensår. Industriländernas mål ska vara att uppnå en reduktion med 80 procent. Vidare kom man överens om att man ska agera för att den globala uppvärmningen fram till 2050 ska stanna vid maximalt två grader jämfört med den förindustriella nivån. Dagens nivå är redan nästan en grad över den förindustriella nivån så det handlar i praktiken om en ökning på en grad. FN:s klimatpanel kritiserar dock resultatet av G8-mötet men även EU:s klimatmål för att man anser att dessa är otillräckliga. Det saknas också tydliga delmål i G8-överenskommelsen. För att nå G8:s mål krävs exempelvis att utsläppen minskas med 40 procent redan till 2020. Sverige har här ett stort ansvar och möjlighet att kunna agera under sitt EU ordförandeskap. Tidigare har länder som Kina, Indien och Brasilien använt USA:s passivitet och ovilja att skriva under Kyotoavtalet som motiv till att de inte ska behöva ta en så stor andel av de uppoffringar som krävs för att nå utsläppsmålen. Nu faller förhoppningsvis dessa argument när USA och Barack Obama intagit scenen.

Industriländerna har under många år ”gratis” släppt ut ofantliga mängder koldioxid utan att behöva ta ansvar för dess följder. Med vilken rätt och vilket ansvar kan vi då fortsätta med detta? Forskarna i FN:s klimatpanel anser att 90 procent att den ökande halten av växthusgaser, framförallt under tidsrymden efter andra världskriget, är en antropogen effekt – det är alltså vi människor som orsakat den. Under sommaren har ytterligare stöd för att klimatproblemen snarare är underskattade och är allvarligare än man befarat framkommit. Scenarierna kan bland annat ännu inte förutse de återkopplingsmekanismer som på grund av tröskeleffekter kan komma att förvärra effekterna av den globala uppvärmningen. Ett aktuellt exempel är den dramatiska avsmältningen av isen på Arktis. Även havsnivåhöjningen går snabbare än vad FN:s klimatpanel förutspått. Business as usual bäddar snarast för en global katastrof.

Vi har en tuff men spännande tid framför oss. Människor i länder som Kina och Indien vill inte hålla igen utan önskar naturligtvis nå upp till den levnadsstandard vi har i den industrialiserade världen. Här kan Sverige som föregångsland verka för att exportera det senaste av bygg- och miljöteknik. Sverige kan visa att väl utformade investeringar kan ge väsentliga bidrag till klimatarbetet och även bidra till en bättre boendemiljö samtidigt som konsumenterna sparar pengar. Sverige har kommit långt i detta arbete. Internationella klimatinvesteringar med rätt teknik till utvecklingsländerna får också en betydligt större effekt med minskade utsläpp av växthusgaser än motsvarande inhemska investeringar. Även här kan Sverige agera genom att medverka till att biståndspengar används på ett klimateffektivt sätt. ”Varje felanvänd skattekrona är en stöld från folket” för att låna den tidigare socialministern Gustav Möllers välkända uttryck.

Vi kan inte chansa. Vi kan inte vänta och se om skeptikerna har rätt i sina profetior. De rätt i att scenarierna är osäkra och oprövade. Resultaten av mätningar visar nu att modellerna har underskattat effekterna av den globala uppvärmningen. Situationen är värre. Vi delar ett ansvar för våra barn, barnbarn och kommande generationers möjligheter att leva på vår planet.

Johnny Kellner

Stora grupper av klimatflyktingar kommer att söka sin tillflykt till norra Europa eftersom Norden och då Sverige till en början kommer klara sig lindrigare undan de negativa effekterna av klimatförändringarna. I-länderna har under drygt hundra år släppt ut ofantliga mängder koldioxid. . Med vilken rätt kan vi då fortsätta med detta? Människan är märkligt nog det enda av däggdjuren som utnyttjar sin intelligens till att självdestruktivt förstöra för sina egna livsbetingelser.

Det ur ett europeiskt perspektiv mest effektiva klimatåtgärden är att skapa ett överskott av miljövänlig el och exportera denna till Europa. På detta sätt skapas förutsättningar att minska motsvarande mängd el från ett smutsigt kolkondenskraftverk på kontinenten. Den svenska koldioxidfria elen kan med andra ord bli en viktig och inkomstbringade exportprodukt samtidigt som den kan bidra till en bättre miljö. Vår bioenergi som används av våra fjärrvärmeverk kommer också att bli en bristvara. Därför är det viktigt att uppföra hus som är värmeeffektiva med god isolering och bra värmeåtervinning. Men dessa åtgärder räcker inte.

Den svenska byggbranschen har hittills inte heller klarat av ett att komma överrens om ett gemensamt synsätt hur vi ska beräkna våra egna koldioxidsutsläpp som vi direkt eller indirekt själva kan påverka

Klimatfrågan är global där tyvärr protektionism präglar både stater och branscher inte minst under rådande lågkonjunktur och finanskris. Det är bekvämt framförallt för politiker att ta till populistiska markeringar där man vänder sig till vad hjärtat säger och ögat ser samt begränsar sitt politiska buskap till att enbart gälla innanför sin nations gränser. Men koldioxidgaserna struntar som bekant i alla nationsgränser. För att få en rättvis marknad krävs gemensamma tuffa och ibland impopulära politiska styrmedel.

I dag finns redan systemet med utsläppsrätter. För att systemet ska leda till minskade utsläpp måste tilldelningen vara betydligt lägre än vad de är i dag så att det uppstår en brist på utsläppsrätter. Framför allt får dessa inte delas ut gratis som hittills. Det mest rättvisa sättet att minska utsläppen av koldioxid är att alltid förorenaren ska betala utan de undantagsregler som finns i dag och som enbart kommit till för att skydda de egna företagens internationella konkurrenskraft.

Det kommer alltid att finnas skeptiker till FN:s klimatpanels analyser och som anser att IPCC har fel och kraftigt överdriver sina scenarier. Skeptikerna hävdar att klimatmodellerna är osäkra och otillförlitliga.”. Frågan är alltså om vi har råd och tid att vänta och se om skeptikerna eller FN:s klimatpanels ledande forskare har rätt eller fel. Vid den förberedande klimatkonferensen i Köpenhamn i vintras så kom man fram till att klimatproblemen snarare är värre än vad man tidigare förutsagt. Speciellt påtagligt upplevs detta med avsmältningen av havsisen i Arktis.

Skulle Sverige under sitt EU-ordförandeskap i år och inför FN:s stora klimatmöte i Köpenhamn i december där även USA deltar, lyckas med en strävan att nå en europeisk enighet av dessa frågor vore det en enorm framgång och ett positivt steg i rätt kompassriktning. Alla länder har ett ansvar för sina barn, barnbarn och kommande generationer. Det kan inga skeptiker förneka.

/Johnny Kellner