Besvikelsen är stor och skeptikerna finns kvar efter klimatmötet i Köpenhamn

Klimatmötet i Köpenhamn är nu avslutat. Förväntningarna innan var enorma. Men vad blev resultatet? Avsaknaden av ett bindande juridiskt avtal blev en stor besvikelse för många. I stället för konstruktiva förhandlingar har procedurfrågor, obstruktioner och ordningsfrågor präglat Köpenhamnsmötet. Märkligt nog är flera av de länder som fungerat som bromsklossar de som kommer att drabbas som värst av den globala uppvärmningen. Köpenhamnsöverenskommelsen som man inte ens lyckades nå enighet kring innebär att tvågradersmålet för den globala uppvärmningen inte kan uppnås. Det kommer ta en tid innan det går att utvärdera de verkliga effekterna av Köpenhamnsmötet. Förhoppningsvis kan ändå resultatet från Köpenhamn vara embryot till en nyordning till nästa stora klimatmöte i Mexico. Frågan är om FN kan ha kvar samma ordning att en enda nation av 136 kan lämna sitt veto mot framlagda förslag. Skeptikerna finns dock kvar. Man blir betänksam när de starka olje- och kollobbyisterna som alltid varit kritiska till forskarna inom FN:s klimatpanel (IPCC) lagom till konferensen passade på att lägga fram allehanda konspirationsteorier. Skeptikerna tillgriper varje halmstrå för att framhäva och misskreditera forskarna att det inte är antropogena (orsakade av människor) aktiviteter som påverkar de globala klimatförändringarna. Det finns till och med svenska företrädare som hävdar att den globala uppvärmningen är positiv genom att den motverkar en kommande istid!

Medias strävan till att skapa balans mellan olika åsikter kan ge intryck av att människans påverkan på klimatet alltjämt är föremål för en intensiv debatt och att vetenskapen är uppdelade i två jämnstarka läger. I själva verket är skeptikerna få men deras synpunkter är det man helst vill höra för då behöver man inte bekymra sig för framtiden. Men vad är deras egentliga syfte? Är det Business as usual?  Vi kan inte längden inte lura oss själva. Självklart ska även skeptiker få göra sin röst hörd, men det skulle vara mera trovärdigt om de någon gång lade fram sina belägg i de vetenskapliga tidskrifterna Nature eller Science. Ett trevande försök till argument är att koldioxidutsläppen har minskat under 2009. En av orsakerna till att koldioxidutsläppen har dämpats något under 2009 är den rådande lågkonjunkturen. Detta visar snarare ännu tydligare effekterna av industrins globala påvekan. Utsläppen av koldioxid under 2008 var för övrigt de högsta som någonsin uppmäts och är nu uppe i 385,5 ppm (parts per million), vilket är den högsta nivå på minst 650 000 år. Nivån i början av 1900-talet låg på 280 ppm. Riskgränsen för den globala miljön anses ligga på 350 ppm vilket innebär att vi redan i dag måste sänka utsläppen jämfört med dagens nivå. För att klara det politiska tvågradersnivån på 450 ppm måste växthusgaserna minska med 50 procent till år 2050.

Under sommaren 2009 har ytterligare stöd för att klimatproblemen snarare är underskattade och är ännu allvarligare än man befarat. Scenariemodellerna från FN:s klimatpanel kan inte förutse de återkopplingsmekanismer som på grund av tröskeleffekter kan komma att förvärra effekterna av den globala uppvärmningen. Ett aktuellt exempel är den dramatiska avsmältningen av isen på Arktis. När isen försvinner så upphör också reflektionen från solljuset mot den tidigare vita isytan. Den mörka havsytan absorberar nu istället solljuset och förstärker därigenom ytterligare den globala temperaturhöjningen. Isbjörnarnas vikt har minskat med 25 procent på grund av den allt mer minskade havsisen som gör att de inte kan jaga säl i samma utsträckning som tidigare. Sammanlagrat med andra miljögifter blir situationen ännu allvarligare. Även havsnivåhöjningen går snabbare än vad FN:s klimatpanel beräknat. Ytterligare några exempel är konsekvenserna av öknarnas accelererade utbredning och inte minst effekterna av att tundran i både Sibirien och Kanada börjar tina upp med de förödande effekter detta kan medföra med utsläpp av den farligaste växthusgasen, metan. Den kritik som eventuellt kan framföras mot FN:s klimatpanel är snarare att scenarierna varit alltför försiktiga.

Byggbranschen måste föregå med gott exempel och prioritera åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser. Vi kan inte chansa och vänta och hoppas på att allt löser sig automatiskt med jordens läkningsförmåga. Det är beklagligt att en så stor del av världens politiker inte inser att man inte kan förhandla med naturen. Klimatet går inte med på några kompromisser. Vi blir alla vinnare om vi har förmågan att ta rätt beslut. Kan det verkligen vara så som några av världens politiker tycker att det är för dyrt att rädda världen? Kommer våra barnbarn att köpa detta argument?  Har ni några synpunkter på innehållet i min blogg så hör gärna av er.